Inca-land

Nu är vi åter i Lima efter en några hektiska dagar i Cusco och Inca-land. Om denna trip tänkte vi nu berätta lite...

Efter en dag i Cusco skulle själva allvaret börja, dock fortfarande inget bagage. Vi bestämde oss dock för att gå upp tidigt innan avfärd som var 8.00 och själva försöka leta reda på våra två ryggsäckar som skulle visa sig ha besökt fler länder och städer än vad vi kommer att göra på denna resa. Efter att den snälla damen i receptionen ringt och stått i, uppenbarade sig en liten förhoppning om att bagaget skulle kunna ha anländit till Cusco. Vi hoppade således in i första bästa taxi och 15min senare och 15 kr fattigare ;-) fann vi våra ryggsäckar ensamma på ett övergivit rullband på Cuscos flygplats!

Med nyvunnen entusiasm kunde nu vår resa tillsammans med 12 andra roliga folk ifrån Australien, USA och Storbrittanien...med andra ord talade vi alla flytande engelska :-)

Via bussfärd genom berg och dalar, festival i Ollyantytampo och ett par glas corn-beer, skulle vi snart ankomma till utgångspunkten för vår vandring.. Under färdens gång hade Karl lagt märke till de fantastiska vyerna i bergsbyarna vi besökte, men han konstaterade ändock snabbt att det inte är något som skulle slå Torslanda och Hjuvik....

1:a dagen på hikingen var rätt lugn, värre skulle det komma att bli...fram emot kvällen anlände vi till vårt Camp där "porterna" (bärare) :-) hade slagit upp tälten, lagt fram allas packning och förberett middag. Dock saknades någons packning, givetvis var Calles lilla bag än en gång borta, skymningen anlände och graderna sjunk...en "porter" saknades, kanske hade han stupat p.g.a. Calles på gränsen till olagligligt tunga packning som bl.a. innehöll en "lånad" kudde ifrån hotellet i Cusco. The head of the porters skickade iväg en av sina kollegor och efter några timmar anlände portern och bagen till folkets jubel.

Andra dagen skulle visa sig vara den tuffaste då vi skulle vandra över "dead womens pass" som är beläget drygt 4200 m.ö.h. Trots att redan den första dagen hade orsakat avhopp visade Team Sweden styrka och ledde utbrytarklungan upp emot toppen! Dessa stigningar kan jämföras med mördarbacken hemma på "slingan", dock räknat i kilometer istället för meter och på en höjd där syre ej existerar utan man får vara glad om man överhuvudtaget lyckas inandas koldioxid. Lägerplatsen dag 2 hade en enorm utsikt och var belägen vid en rinnande fors med iskallt glaciärvatten vilket vi inte var sena med att utnyttja till uppfräschning till allas förvåning då de andra ratade det kalla vattnet trots 2 dagars svett och tårar...Svenska vikingar!
Efter lite halvtaskig ekoligisk mat enligt Calle, god enligt Karl, introducerade vi Yatzy för några av våra vänner, sivertvis med Calle som segrare där ett Yatzy-kast via Karls huvud väckte störst jubel...förnedring var ordet!

Dag 3, fantistisk utsikt, vi tog det lugnt och njöt av vyerna. Höjden satte dock sina spår och kvällen slutade med huvudvärk och kräkningar ifrån Calles sida vilket väckte morderskänslor ifrån tjejerna i gruppen, till Roggans förtrett.

Dag 4, Macchu Picchu, uppstigning 03.30 för att vara först upp till den mytomspunna staden. När vi kom fram efter 2 timmars vandring såg man ingenting, tät dimma hade lagt locket på, dock efter endast en halvtimme lättade det och staden uppenbarade sig! Framförallt till Roggans och vår vän den "fotograferade engelsmannens" glädje då de äntligen kunde få ta sina bilder. Det var en fantstiskt känsla att äntligen ha nått vårat mål, staden och vyerna är obeskrivliga.

Nu får det dock vara nog med aktiviteter på ett tag efter en vecka i Inca-land med vandring, tältande, toaletter under ens värdighet och organisk mat. Nu ser vi fram emot slappande på Costa Ricas stränder och varför inte en tripple Whopper för att ta igen de kilorna vi tappat!

Over and out!

p.s Klicka på bilderna för att se dem i större format. d.s