One Day In Lima

Hellooo!

Idag var vår sista dag i Peru. Imorgon bär det av till Costa Rica för nya äventyr. Men eftersom vi troligtvis aldrig kommer komma hit igen i våra liv beslöt vi oss för att ställa klockan tidigt (08.00) för att hinna se & göra så mycket som möjligt i Lima. Förövrigt en stad som lämnar ganska mycket att önska vad gäller trafikplanering, vägunderhåll & hänsynslösa bilister. Ungefär som i Göteborg helt enkelt.

Efter att ha avnjutit en frukost bestående av två vita frallor med smör satte vi oss i en Taxi till "downtown Lima". Vi hade fått nyss om en marknad och ett museum och lite andra affärer och restauranger värda att spana in. Eftersom museét var gratis beslöt vi oss för att gå in. Dock inte mycket att se. All förklarande text på spanska, dessutom sjukt trista föremål och ett par tavlor. No wonder it was free.
Marknaden hittade vi inte och restaurangen vi hade fått tips om såg mystiskt konstig ut och vi bestämde snabbt att inte lägga våra respengar där. På det centralt belägna torget stötte vi på en gubbe som, när vi berättade att vi kom från "suecia", började räkna upp hela VM-94-laget. Han slog upp en kartbok där någon kladdat IFK Norrköping och Hammarby. Vi förtod rätt snabbt att han försökte blåsa oss. Vi blåste honom istället, + 1 solle!

Nästa punkt på agendan var vindsurfing på limas sand... stenstränder. Den supertrevlige Francis (hostelägaren) lånade ut två brädor och efter att vi krånglat på oss två söndriga våtdräckter gav vi oss ut på okända hav. Det är sjukt svårt att surfa. Man ligger där och väntar & väntar & väntar på den perfketa vågen och när den väl kommer ligger man naturligtvis totalt fel. Efter 45 minuter säger Calle att det är bäst att vi går upp. Hur då undrar jag? Varpå Calle säger: Ja inte FAN lär vi surfa upp iallfall. Så sant, min vän. Kommer fler chanser i Costa Rica.

Vi har precis kommit tillbaka till hostelet efter att avnjutit 300g Oxfilé med allt som hör till. Francis hade tipsat om restaurangen och den levde upp till två Bratpackers högt ställda krav. Löjligt mätta börjar vi nu packa ner våra smutsiga kläder igen. Just det...vi har tvättat också. Kan säga såhär: Kläderna blev ungefär lika rena som när jag fällde en springande 10-åring i en lerpöl för många år sedan. Inte bra. Vad kör dem med för tvättmedel, eldorado?





Förvrigt bor vi på ett grymt hostel. Framröstat till ett av de bästa i hela världen på hostelworld.com och vi förstår varför. Francis (ägare och boende här) tar hand om oss som om vi vore hans ungar. Vi sitter och surfar trådlöst, kollar Champions League och spelar fotbolls-spel. Han ringer Taxi, fixar surfbrädor och när Karl glömt sina brillor i Taxin till Downtown Lima ringer han upp taxibolaget och efter 1 timma kommer brillorna till dörren. Vem hade kunnat tro det??

Kommer inte sakna Lima. Luften går knappt att andas och det tutas konstant utanför vårat fönster. Har dock inte sett några krockar ännu. Otroligt om ni frågar oss.

Trist: Blåvitt vann inte SM-guld.

Kul: Arsenal vann derbyt mot Bottenham!

Puss på er