Oj oj...mycket har hant sen senast vi skrev. Har i Nya Zeeland ar allt underbart. Klimatet ar perfekt. Naturen. Omgivningen. Festandet...och inte minst aktiviteterna. Men vi tar det fran borjan...
Vi landa i Auckland 25 Nov och beslot oss ganska omgaende for inte stanna over natten. Visst, auckland verkar fint...men det ar goteborg ocksa...typ.:) Istallet tog vi var hyrbil och begav oss mot Mercury bay, som vi hort mycket gott om. Det ar forvringt darifran som de senaste bilderna ar tagna. Fantastiskt stalle. Hela vagen dit var udnerbar... Dagen efter motte vi upp Karin och Camilla i Waitamo som ligger lite sydvast om Auckland. Waitamo ar kant for sina underjordiska grottor som lyses upp av tusentals myggor, eller blivande myggor, eller myggbajs...eller vafan det nu var. Givetvis besokte vi dessa genom sa kallad Black Water Rafting. Det innebar att vi flyter igenom grottorna i en gummiring. Riktigt coolt, men kallt. 10-gradigt vatten. Huttrade en hel del och det var svart att paddla sig fram eftersom handerna typ dog efter ett simtag. Men det va haftigt.
Efter Waitamo akte vi till ett stalle som heter Rotura. Kant for sin vulkaniska aktivitet under jorden som gor att vattnet kokar pa lite olika stallen runt om i stan. Och.....Det S T I N K E R i hela stan pa grund av detta. En grotesk doft. Blanding mellan Ekdahl och Rogbrant i taltet i Peru. Vi bada i dessa heta kallor och gick runt och kolla pa "the smooking dirt". En annorlunda upplevelse, men inget av det som vi kommer ha finast minnen ifran.
Det kommer vi daremot ha fran Taupo som ligger en 10 mil soder om Rotura. Stan ligger vid Nya Zeeland storsta sjo och omges av slatter och snotackta berg och kallas "adventure capital of the noth island". Givetsvis var det en arlig cykeltavling just nar vi anlande....sa hela staden kryllade och svettiga cyklister med skavsar i roven. Sky-Diving stod pa schemat och fran det att vi bestamde oss gick allting valdigt fort. Jag var inte nervos innan. Men pavagen upp i planet borjade nervositeten krypa sig pa. Dock inte for sjalva hoppet..utan for det extremt lilla planet som inte kandes det minsta palitligt. Vi akte upp till 4500m och slangde oss ut. En obeskrivligt harlig kansla. I 60 sekunder foll vi handlost ner med en makalos utsikt over en enormt vacker omgivning. Vi kunde se bade vast- och ostkusten och rakt nedanfor glittrade Lake Taupo. Nar fallskarmen lostes ut seglade vi i 5 minuter och njutningen var totalt. Detta moste goras om...nagonstans. Dagen avslutades pa beachen och vi kommer faktiskt precis fran solnedgangen. Hatrliga bilder utlovas vid ett senasre tillfalle.
Imorgon vet vi inte vad som vantar. Forutom att vi vill se bade El Classico och Arsenal - Ryssland. Jag ar sugen pa Bungy och ekdahl pa paragliding. Vi far se vad som hande helt enkelt. Vi tar en dag i taget och njuter for fullt.
Hopps alla har det bra dar hemma. Vad har ni for temeratur? Sno? Regn? haha jag vet svaret, jag har bott i goteborg allt for lange... :)
Hors snart!
Edit: Hoppas ni har overseende med stavfel och dylikt. Uppdater bloggen udner en anigns tidspress :)
söndag 29 november 2009
onsdag 25 november 2009
måndag 23 november 2009
KISS
You wanted the best, you got the best, the hottets band in the world.....KISS!! En röst skriker ut den nämnda frasen, ett stort skynker som täcker scenen släpps ner, pyrotekniken smäller och KISS träder fram. Underbar känsla. Ekdahl och Rogbrant tog tunnelbanan till Auckland och bevittnade en grym konsert!
Auckland ligger i princip granne med Frisco. Bara en kanal med lite saltvatten från Pacific Ocean skiljer städerna åt. Att KISS skulle spela där just idag, var inget vi visste när flygbiljetten bokades. Ren och skär bontur helt enkelt(för Rogbrant framförallt). Vi var där i god tid och hann med en bar.b.que-burger + pepsi inne på arenan. Förbandet Buckcherry överraskade positivt men som vanligt är förbandet bara en transportsträcka. Förband SKA vara dåliga. Man blir mer sugen på bandet man är där för att se då:). KISS gick på scenen vid 21-tiden. Älskar veerkligen bandet. Ger alltid 100% ch bjuder på en show få andra band kan mäta sig med. Man behöver inte ens vara ett fan av bandet för att tycka om konserten. "Did you get what you came for" frågar Paul Stanley....självklart pålle. Och mer därtill. Ekdahl är numer frälst även han! Dock är konsertpubliken i USA i tröttaste laget. Inget jättedrag direkt även om folk gillar vad det ser. Det är så det fungerar här helt enkelt. Man sitter hellre och käkar sina osttäckta nacho-chips istället för att stå upp och vråla. Blir annorlunda på Ullevi 2010. Ses där!
Just det! Vi har varit ute på Alcatraz också. Vad vore ett besök i Frisco vara värt utan att bevittna denna (ö)knda plats? Intressant att gå omkring och lyssna på gamla fångars berettelse om helvetet på "The Rock". Annars har vi mest strostat omkring i Frisco hela dagen..sjukt härlig stad som vi tidigare har nämnt. Shoppingen är bra, även om det inte gynnar två bratpackers (finns ingen plats i ryggsäcken) :).
Imorgon kväll 23 Nov går planet till Nya Zeeland. Vi landar på morgonen den 25 Nov. Tänk vad mycket vi hade kunnat göra den 24 November.....Tidzoner borde förbjudas!Dock ska det bli skönt att äntligen ligga steget före svensk tid. Nya Zeeland blir sjukt nice och vi ser mycket frameot detta.
Nu ska jag frossa i mig det sista av vår Ben & Jerry-glass som vi köpte med oss från konserten. På Nya Zeeland börjar det nya, nyttiga livet, igen. Dvs vi skall börja med att beställa hamburgare utan pommes på macdonalds. Kanske ta diet coke också? näääääääääääää.....
Tack för kaffet
Auckland ligger i princip granne med Frisco. Bara en kanal med lite saltvatten från Pacific Ocean skiljer städerna åt. Att KISS skulle spela där just idag, var inget vi visste när flygbiljetten bokades. Ren och skär bontur helt enkelt(för Rogbrant framförallt). Vi var där i god tid och hann med en bar.b.que-burger + pepsi inne på arenan. Förbandet Buckcherry överraskade positivt men som vanligt är förbandet bara en transportsträcka. Förband SKA vara dåliga. Man blir mer sugen på bandet man är där för att se då:). KISS gick på scenen vid 21-tiden. Älskar veerkligen bandet. Ger alltid 100% ch bjuder på en show få andra band kan mäta sig med. Man behöver inte ens vara ett fan av bandet för att tycka om konserten. "Did you get what you came for" frågar Paul Stanley....självklart pålle. Och mer därtill. Ekdahl är numer frälst även han! Dock är konsertpubliken i USA i tröttaste laget. Inget jättedrag direkt även om folk gillar vad det ser. Det är så det fungerar här helt enkelt. Man sitter hellre och käkar sina osttäckta nacho-chips istället för att stå upp och vråla. Blir annorlunda på Ullevi 2010. Ses där!
Just det! Vi har varit ute på Alcatraz också. Vad vore ett besök i Frisco vara värt utan att bevittna denna (ö)knda plats? Intressant att gå omkring och lyssna på gamla fångars berettelse om helvetet på "The Rock". Annars har vi mest strostat omkring i Frisco hela dagen..sjukt härlig stad som vi tidigare har nämnt. Shoppingen är bra, även om det inte gynnar två bratpackers (finns ingen plats i ryggsäcken) :).
Imorgon kväll 23 Nov går planet till Nya Zeeland. Vi landar på morgonen den 25 Nov. Tänk vad mycket vi hade kunnat göra den 24 November.....Tidzoner borde förbjudas!Dock ska det bli skönt att äntligen ligga steget före svensk tid. Nya Zeeland blir sjukt nice och vi ser mycket frameot detta.
Nu ska jag frossa i mig det sista av vår Ben & Jerry-glass som vi köpte med oss från konserten. På Nya Zeeland börjar det nya, nyttiga livet, igen. Dvs vi skall börja med att beställa hamburgare utan pommes på macdonalds. Kanske ta diet coke också? näääääääääääää.....
Tack för kaffet
lördag 21 november 2009
San Fransisco
Trogna bloggläsare!
San Franfuckingsisco är helt underbaaart. Grymt mysig, vacker och cool stad. Vi har tagit in på ett schysst hostel vid union square (centrum) och därifrån är det i stort sätt gångavstånd till det mesta.
Natten till fredag anlände vi med bagage! till SF efter att ha bytt plan i El Salvador på 5 min. Betydligt längre tid skulle det visa sig ta för att få komma in i USA, ingen nyhet dock. Väl framme förstod vi att vi skulle dra klockan tillbaks 1 timme. Ekdahl ställer om sin mobilklocka medan Roggan givetvis glömmer detta. Vi bestämmer oss för att gå upp tidigt trots sena natten, så vi ställer klockan på 7.30, Roggans klocka ringer och vi kliver upp (6.30), helt tomt i frukostrummet, inga reflektioner! Dagen har sin gila gång och det är först när vi återvänder till hostelet på kvällen som vi till vår glädje helt plötsligt tjänat 1 timme.
Så till den första dagen, vi hade hört att på hostelet skulle serveras "eat how many pancakes you want", så ner till matsalen och med tallriken i högsta höjd letade vi efter pannkakorna. De fanns ej, vad som däremot fans var smet och ett gäng stekpannor, help yourself. Mamma! Vi drog i gång maskinerit i det tomma köket och efter en trevande inledning med ett par brända pannkakor per skale blev det bättre.
Därefter drog vi vidare mot Golden Gate bron! cool
Lite senare mötte vi upp Marcus Barling och hans polare Gustav som rest hit över helgen från San Diego, grymt kul. Lite shopping, chinatown och ett litet test av San Fransiscos nattliv.
Idag har det varit kanonväder och dagen har spenderats i huvudsak vid och omkring Fisherman´s Wharf (Pier 39,41). Riktigt fint. Grym utsikt mot bland annat Alcatraz som förövrigt ska besökas imorgon. Vi bland annat har hälsat på gubben som bakom två kvistar sitter och skrämer folk, känd från 100 höjdare USA! Vi har även åkt den mycket välkända spårvagnen i SF, s.k. cable car, upp och ner för de härliga backarna varpå staden är belägen.
Nu laddar vi för att göra San Fransisco´s nattliv osäkert då ytterligare ett gäng från San Diego anslutit.
Det är inte bara Alcatraz som står på schemat utan på kvällen väntar även KISS. Jag är laddad, Roggan är galet laddad, hoppas bandet är lika laddade så blir det en grym spelning. Rock all night....
Love from SF
San Franfuckingsisco är helt underbaaart. Grymt mysig, vacker och cool stad. Vi har tagit in på ett schysst hostel vid union square (centrum) och därifrån är det i stort sätt gångavstånd till det mesta.
Natten till fredag anlände vi med bagage! till SF efter att ha bytt plan i El Salvador på 5 min. Betydligt längre tid skulle det visa sig ta för att få komma in i USA, ingen nyhet dock. Väl framme förstod vi att vi skulle dra klockan tillbaks 1 timme. Ekdahl ställer om sin mobilklocka medan Roggan givetvis glömmer detta. Vi bestämmer oss för att gå upp tidigt trots sena natten, så vi ställer klockan på 7.30, Roggans klocka ringer och vi kliver upp (6.30), helt tomt i frukostrummet, inga reflektioner! Dagen har sin gila gång och det är först när vi återvänder till hostelet på kvällen som vi till vår glädje helt plötsligt tjänat 1 timme.
Så till den första dagen, vi hade hört att på hostelet skulle serveras "eat how many pancakes you want", så ner till matsalen och med tallriken i högsta höjd letade vi efter pannkakorna. De fanns ej, vad som däremot fans var smet och ett gäng stekpannor, help yourself. Mamma! Vi drog i gång maskinerit i det tomma köket och efter en trevande inledning med ett par brända pannkakor per skale blev det bättre.
Därefter drog vi vidare mot Golden Gate bron! cool
Lite senare mötte vi upp Marcus Barling och hans polare Gustav som rest hit över helgen från San Diego, grymt kul. Lite shopping, chinatown och ett litet test av San Fransiscos nattliv.
Idag har det varit kanonväder och dagen har spenderats i huvudsak vid och omkring Fisherman´s Wharf (Pier 39,41). Riktigt fint. Grym utsikt mot bland annat Alcatraz som förövrigt ska besökas imorgon. Vi bland annat har hälsat på gubben som bakom två kvistar sitter och skrämer folk, känd från 100 höjdare USA! Vi har även åkt den mycket välkända spårvagnen i SF, s.k. cable car, upp och ner för de härliga backarna varpå staden är belägen.
Nu laddar vi för att göra San Fransisco´s nattliv osäkert då ytterligare ett gäng från San Diego anslutit.
Det är inte bara Alcatraz som står på schemat utan på kvällen väntar även KISS. Jag är laddad, Roggan är galet laddad, hoppas bandet är lika laddade så blir det en grym spelning. Rock all night....
Love from SF
onsdag 18 november 2009
Back in San Jose
Da var vi tillbaka i San Jose. Imorgon gar planet till San Fransisco, vilket ska bli riktigt nice. Tiden i Costa Rica har varit underbar men dock forjakla varm och framfot allt fukitg. Tva handdukar har fatt kastats, per dag. Har du en gang torkat dig med den forblir den blot.
De sista dagarna hangde vi pa beachen. Traffade ocksa tva harliga svenskar, och deras tva tyska kompisar som vi umgicks med. Ha det gott GUBBAR.
Imorgon har vi ca 30 minuterpa oss att hinna med planet till SF fran El Salavdor....30 ynka javla minuter. Lite turbulens i luften och det ar kort. Fran borjar hade vi 2 eller 3 timmar mellan planen. Perfekt med andra ord for tva killar som redan haft ett helvete med forsenade flyg. Men som vi berattade tidigare sa kom ju en flygbolagsanstalld utspringande och stoppade var taxi nar vi kom hit till Costa Rica och sa att hon hade bokat om oss pa ett senare plan sa vi slipper vi vanta so lange i El Salavador, tack men nej tack.. Och finns det inga platser po det tidiga flyget som vi fran borjan skuille ta....jaja, det loser sig. Det har gjort det an sa lange varje gang.
Den har datorn har ett forjakla jobbigt och trasigt tangetbord vilket gor att jag inte orkar med det langre. Utforligare uppdatering kommer fran San Fransisco, saval som nya bilder.
Pura Vida
De sista dagarna hangde vi pa beachen. Traffade ocksa tva harliga svenskar, och deras tva tyska kompisar som vi umgicks med. Ha det gott GUBBAR.
Imorgon har vi ca 30 minuterpa oss att hinna med planet till SF fran El Salavdor....30 ynka javla minuter. Lite turbulens i luften och det ar kort. Fran borjar hade vi 2 eller 3 timmar mellan planen. Perfekt med andra ord for tva killar som redan haft ett helvete med forsenade flyg. Men som vi berattade tidigare sa kom ju en flygbolagsanstalld utspringande och stoppade var taxi nar vi kom hit till Costa Rica och sa att hon hade bokat om oss pa ett senare plan sa vi slipper vi vanta so lange i El Salavador, tack men nej tack.. Och finns det inga platser po det tidiga flyget som vi fran borjan skuille ta....jaja, det loser sig. Det har gjort det an sa lange varje gang.
Den har datorn har ett forjakla jobbigt och trasigt tangetbord vilket gor att jag inte orkar med det langre. Utforligare uppdatering kommer fran San Fransisco, saval som nya bilder.
Pura Vida
lördag 14 november 2009
Horseback Riding!!
NEJ! Rubriken ljuger inte.... Jag och Ekdahl har ridit på hästar här i Costa Rica. Hur otroligt det än låter (Min familj minns väl min senaste, och enda, upplevelse på en hästrygg). Dock var tanken att vi skulle gjort canopy (svingas i en linbana mellan träd), men guiden hade fått fel information och hästarna var redan mjölkade så det blev ändrade planer. Det visade sig faktiskt va riktigt roligt. Omdömet: fyra ponny´s av fem möjliga.
Vi red genom regnskog, forsar och leriga vägar. I början var det rätt skakigt men i i slutet travade vi likt Järvsöfaks, hoppade likt Milton och galopperade likt Lucky Luke. Riktig nice. Skyfallet som kom i slutet kan också bidragit till galoppen, men ingen av oss vet säkert. Ekdahls häst var riktigt trög. Växlade ungefär som bussarna här gör i uppförsbackarna....dvs först ner till ettan och sen puttrar uppför i krypfart. Ekdahl slog och slog, sparkade och sparkade men inget hände. Hästen visade noll respekt. Helt rätt tyckte Kalle, vars egen häst hade mer fart. Kalle var riktigt stolt över hur han manövrerade genom lera, skog, forsar och taskiga vägar.
Dagen började emellertid med att bestiga ett vattenfall, även kallat "Canoying". Ungefär som att bestiga Kinnekulle fast med ett ton vatten fallande över en hela tiden. Kan liknas vid en rejäl dusch, enda skillnaden från vad vi är vana vid från detta land är att man även blev blöt. Det var lite knepigt i början och Ekdahl fastnade någonstans i mitten forsen. Kalle skrattade högt och guiden vislade men Calle varken hörde eller såg. Efter att vi klättat upp och ner med variendare svårighetsgrad tre gånger, var det dags för vad vår guide kallade "monkey drop". Tydligen hans eget påhitt som han skulle ta patent på! Hög riskfaktor med andra ord. Vi kastade oss ut ungefär 15 meter ovanför ett en liten sjö och efter det: Fritt fall. Härlig känsla. Speciellt eftersom han gör det när man inte är beredd. Man hänger där och studerar omgivningen och så plötsligt....wiiiiieeeeeee. Film finns för de intresserade när vi kommer hem :).
Eftersom det fortfarande är lågsäsong här i Costa Rica är det inte många inbokade på upplevelser av det här slaget. Detta medför en mer personlig relation till guiderna samt att vi får mer tid. Exempelvis så klättrar man bara uppför vattenfallet 1 gång. Vi hann med att göra det tre gånger.
Vi har också kört fyrhjulingar. Riktigt grymt! (det hade nog våra farsor gillat, speciellt rally-Mats). Slirade runt på leriga vägar i ungefär två timmar. Vi körde in i regnskogen och gick en bit till ett underbart litet vattenfall där vi tog ett avsvalkande dopp.
Annars har vädret varit sådär. Regnet fullkomligt vräker ner på kvällarna även om det är uppehåll på dagarna. Halvtaskigt väder har dock inte bekommit oss nämnvärt då vi varit fullt upptagna de senaste dagarna med aktiviter (det är fortfarande temperaturer på 30+). Våra franska vänner grämer sig dock mer över molnen verkar det som.
Imorgon ska vi paddla Kayak och sen hoppas vi på lite bättre väder de sista dagarna eftersom de med all säkerhet skall spenderas på beachen då vi måste fixa ny bränna då den första har flått bort :)
Till sist: Har läst om Torslandaskolan och kan bara konstatera att det är föjävligt och sorligt. Lider med lärare och elever. Men en sak är säker. Minnerna därifrån brann INTE upp. Dock Ekdahls smörkniv som han glömt kvar i träslöjden..
Take care,
Vi red genom regnskog, forsar och leriga vägar. I början var det rätt skakigt men i i slutet travade vi likt Järvsöfaks, hoppade likt Milton och galopperade likt Lucky Luke. Riktig nice. Skyfallet som kom i slutet kan också bidragit till galoppen, men ingen av oss vet säkert. Ekdahls häst var riktigt trög. Växlade ungefär som bussarna här gör i uppförsbackarna....dvs först ner till ettan och sen puttrar uppför i krypfart. Ekdahl slog och slog, sparkade och sparkade men inget hände. Hästen visade noll respekt. Helt rätt tyckte Kalle, vars egen häst hade mer fart. Kalle var riktigt stolt över hur han manövrerade genom lera, skog, forsar och taskiga vägar.
Dagen började emellertid med att bestiga ett vattenfall, även kallat "Canoying". Ungefär som att bestiga Kinnekulle fast med ett ton vatten fallande över en hela tiden. Kan liknas vid en rejäl dusch, enda skillnaden från vad vi är vana vid från detta land är att man även blev blöt. Det var lite knepigt i början och Ekdahl fastnade någonstans i mitten forsen. Kalle skrattade högt och guiden vislade men Calle varken hörde eller såg. Efter att vi klättat upp och ner med variendare svårighetsgrad tre gånger, var det dags för vad vår guide kallade "monkey drop". Tydligen hans eget påhitt som han skulle ta patent på! Hög riskfaktor med andra ord. Vi kastade oss ut ungefär 15 meter ovanför ett en liten sjö och efter det: Fritt fall. Härlig känsla. Speciellt eftersom han gör det när man inte är beredd. Man hänger där och studerar omgivningen och så plötsligt....wiiiiieeeeeee. Film finns för de intresserade när vi kommer hem :).
Eftersom det fortfarande är lågsäsong här i Costa Rica är det inte många inbokade på upplevelser av det här slaget. Detta medför en mer personlig relation till guiderna samt att vi får mer tid. Exempelvis så klättrar man bara uppför vattenfallet 1 gång. Vi hann med att göra det tre gånger.
Vi har också kört fyrhjulingar. Riktigt grymt! (det hade nog våra farsor gillat, speciellt rally-Mats). Slirade runt på leriga vägar i ungefär två timmar. Vi körde in i regnskogen och gick en bit till ett underbart litet vattenfall där vi tog ett avsvalkande dopp.
Annars har vädret varit sådär. Regnet fullkomligt vräker ner på kvällarna även om det är uppehåll på dagarna. Halvtaskigt väder har dock inte bekommit oss nämnvärt då vi varit fullt upptagna de senaste dagarna med aktiviter (det är fortfarande temperaturer på 30+). Våra franska vänner grämer sig dock mer över molnen verkar det som.
Imorgon ska vi paddla Kayak och sen hoppas vi på lite bättre väder de sista dagarna eftersom de med all säkerhet skall spenderas på beachen då vi måste fixa ny bränna då den första har flått bort :)
Till sist: Har läst om Torslandaskolan och kan bara konstatera att det är föjävligt och sorligt. Lider med lärare och elever. Men en sak är säker. Minnerna därifrån brann INTE upp. Dock Ekdahls smörkniv som han glömt kvar i träslöjden..
Take care,
torsdag 12 november 2009
Another Day in Paradise
Idag har vi haft en riktig paradisdag.
Den började på det tyska backpackerhaket Costa Linda där en american breakfast avnjöts. Efter detta drog vi vidare med packade väskor manuel antonio nationalpark. Ingen guidad tur idag då fokus var BEACHEN. Stranden som ligger inuti nationalparken är sjukt vacker, omgiven av regnskog och turkost vatten. Den är lagom stor och inte speciellt mycket turister då det kostar att gå in. En riktig "vykorts-strand". Väl där somnade vi snabbt innan rankoonfamiljen (ser ut som en blandning av en skunk och en älg typ) hade bestämt sig för att störa vår lugna dag, då de springer ner på stranden från regnskogen och sliter åt sig allt ätbart. De besitter även förmågan att öppna dragkedjan på väskan för att därefter plocka ut diverse delikateser. Tur för oss då vi redan ätit upp allt vi inhandlat redan på vägen till stranden så det enda de lyckades få tag i var ett gammalt snickerspaper!
När vi vaknat till hade vi erimitkräftsrace, dagens deltävling var labyrint och givetvis tog Ekdahls snabba och smidiga kräfta hem segern. Imon står sprint och distans på schemat och vidare till helgen ska vi även försöka få in ett skyttemoment i samband med jaktstarten som då också kommer att gå av stapeln.
När våra kroppar fått nog av solen drog vi tillbaks till samma mathak som imorse där vi beställde in två, dos, two, zwei kyckligpasta. Hostelet drivs av en tysk gammal partygubbe (liknar den avdankade sångaren i Love Actually) och i köket finner man hans gamle vapendragare från andra världskriget som hoppar runt på styltor och pepprar vår kyckling med krut. Ut kommer en, una, one, ein kyckligpasta till vår förtret! Den tyske kanslern inser snart sitt misstag och påbörjar två nya portioner, så tillslut gick vi där ifrån med 1,5 portion i magen per skaft!
By the way, igår blev lite sent efter middag med våra två fransyskor och när vi skulle hem till vårt hostel hade bussarna slutat gå och taxichafförerna somnat. Vår smarta idé var att vi skulle gå hem i mörkret. Efter ett tag drog två moppar förbi oss, när de fick se två dumma turister vände de och stannade till en bit upp i backen, varpå den ena av dem gick emot oss. Vi han tänka att den jäveln ska vi spöa upp innan en gul taxiskylt uppenbarade sig längre ner...vi viftade till oss taxibilen och legisterna drog i motsatt riktning. You have to be careful. Med andra ord inga mer fransyskor!
-------------------------------------------------------------------------------------
Några iaktagelser so far;
* Det regnar mycket i Costa Rica men ur duschen kommer fan inte en droppe!
* Costa Ricanska flickor är finare än peruanska!
* Allt folk vi träffat från Staterna har varit oerhört trevliga och sociala, däremot känns "ticos" lokalbefolkningen í Costa Rica aningen slappa och ej serviceminded.
* Hostelägarna är påtända och vi måste påminna dem att ta betalt.
P.s Fokus på bilderna ligger för närvarande på djur (och beach) då vi ständigt stöter på nya kreaturer. Både i hostelet och på beachen. Vill ni se oss fulla och odrgliga hönvisar vi istället till bilderna som kommer att komma från Nya Zeeland och Australien.
Den började på det tyska backpackerhaket Costa Linda där en american breakfast avnjöts. Efter detta drog vi vidare med packade väskor manuel antonio nationalpark. Ingen guidad tur idag då fokus var BEACHEN. Stranden som ligger inuti nationalparken är sjukt vacker, omgiven av regnskog och turkost vatten. Den är lagom stor och inte speciellt mycket turister då det kostar att gå in. En riktig "vykorts-strand". Väl där somnade vi snabbt innan rankoonfamiljen (ser ut som en blandning av en skunk och en älg typ) hade bestämt sig för att störa vår lugna dag, då de springer ner på stranden från regnskogen och sliter åt sig allt ätbart. De besitter även förmågan att öppna dragkedjan på väskan för att därefter plocka ut diverse delikateser. Tur för oss då vi redan ätit upp allt vi inhandlat redan på vägen till stranden så det enda de lyckades få tag i var ett gammalt snickerspaper!
När vi vaknat till hade vi erimitkräftsrace, dagens deltävling var labyrint och givetvis tog Ekdahls snabba och smidiga kräfta hem segern. Imon står sprint och distans på schemat och vidare till helgen ska vi även försöka få in ett skyttemoment i samband med jaktstarten som då också kommer att gå av stapeln.
När våra kroppar fått nog av solen drog vi tillbaks till samma mathak som imorse där vi beställde in två, dos, two, zwei kyckligpasta. Hostelet drivs av en tysk gammal partygubbe (liknar den avdankade sångaren i Love Actually) och i köket finner man hans gamle vapendragare från andra världskriget som hoppar runt på styltor och pepprar vår kyckling med krut. Ut kommer en, una, one, ein kyckligpasta till vår förtret! Den tyske kanslern inser snart sitt misstag och påbörjar två nya portioner, så tillslut gick vi där ifrån med 1,5 portion i magen per skaft!
By the way, igår blev lite sent efter middag med våra två fransyskor och när vi skulle hem till vårt hostel hade bussarna slutat gå och taxichafförerna somnat. Vår smarta idé var att vi skulle gå hem i mörkret. Efter ett tag drog två moppar förbi oss, när de fick se två dumma turister vände de och stannade till en bit upp i backen, varpå den ena av dem gick emot oss. Vi han tänka att den jäveln ska vi spöa upp innan en gul taxiskylt uppenbarade sig längre ner...vi viftade till oss taxibilen och legisterna drog i motsatt riktning. You have to be careful. Med andra ord inga mer fransyskor!
-------------------------------------------------------------------------------------
Några iaktagelser so far;
* Det regnar mycket i Costa Rica men ur duschen kommer fan inte en droppe!
* Costa Ricanska flickor är finare än peruanska!
* Allt folk vi träffat från Staterna har varit oerhört trevliga och sociala, däremot känns "ticos" lokalbefolkningen í Costa Rica aningen slappa och ej serviceminded.
* Hostelägarna är påtända och vi måste påminna dem att ta betalt.
P.s Fokus på bilderna ligger för närvarande på djur (och beach) då vi ständigt stöter på nya kreaturer. Både i hostelet och på beachen. Vill ni se oss fulla och odrgliga hönvisar vi istället till bilderna som kommer att komma från Nya Zeeland och Australien.
onsdag 11 november 2009
R - A - I - N Forest
Aloha!
Vi har nu forflyttat oss fran surforten Tamarindo dar vagorna tog knacken pa oss :). Vi tog bussen soderut och befinner oss just nu i Manuel Antonio. Manuel Antonio bestar i stort sett av en nationalpark med regnskog och sma harliga strander. Det marks dock att vi ar i en regnskog da det fullkomligt oser ner po kvallskvisten. Men po dagarna ar det an sa lange helt ok vader (30+, 27 i vattnet). Har i Manuel Antonio bor vi po ett fint hostel belaget po berget ovanfor nationalparken. Bor helt ok for 15 bucks/night.
Idag tog vi en guidad tur i nationalparken. Vi hade hort att detta var det basta sattet om man ville se alla djur. Detta visade sig vara ett smart drag. Guiden fullkomligt finkammade omradet och vi kom nara de minsta smokrypen du kan tanka dig. Ingen av oss har en aning om hur han bar sig ot men vi funderar po om han hade inbyggda forstoringsglas i glasogen. Aporna krop runt vora fotter, Leguaner fanns det massor av och en boaorm slingrade sig precis vi stranden. Stranden har ar underbar aven om det tata regnet gor vattnet lite grumligt, och sanden lite tung.
Ikvall ska vi ata middag med tva trevliga fransysskor. Mycket trevliga aven om dem blossar som tva skorstenar. Vart detta leder star skrivet i stjarnorna. Men vi far val borja med att bjuda po ett glas rott vin :) (man gillar val det i Frankrike).
Imoprgon blir slapp pa beachen. Kanske Rafting. Pa Fredag ska vi Kayaka i regnskogen och gora en "Canopy Tour". Dagarna fullkomligt flyger ivag har.
Nedan kan ni se lite bilder från olika ställen i Costa Rica. Bland annat vulkanen Arenal och Manuel Antonio. Ni kan även se en bild från Ekdahls enda ragg so far =).
Ciao, porfavor.
Vi har nu forflyttat oss fran surforten Tamarindo dar vagorna tog knacken pa oss :). Vi tog bussen soderut och befinner oss just nu i Manuel Antonio. Manuel Antonio bestar i stort sett av en nationalpark med regnskog och sma harliga strander. Det marks dock att vi ar i en regnskog da det fullkomligt oser ner po kvallskvisten. Men po dagarna ar det an sa lange helt ok vader (30+, 27 i vattnet). Har i Manuel Antonio bor vi po ett fint hostel belaget po berget ovanfor nationalparken. Bor helt ok for 15 bucks/night.
Idag tog vi en guidad tur i nationalparken. Vi hade hort att detta var det basta sattet om man ville se alla djur. Detta visade sig vara ett smart drag. Guiden fullkomligt finkammade omradet och vi kom nara de minsta smokrypen du kan tanka dig. Ingen av oss har en aning om hur han bar sig ot men vi funderar po om han hade inbyggda forstoringsglas i glasogen. Aporna krop runt vora fotter, Leguaner fanns det massor av och en boaorm slingrade sig precis vi stranden. Stranden har ar underbar aven om det tata regnet gor vattnet lite grumligt, och sanden lite tung.
Ikvall ska vi ata middag med tva trevliga fransysskor. Mycket trevliga aven om dem blossar som tva skorstenar. Vart detta leder star skrivet i stjarnorna. Men vi far val borja med att bjuda po ett glas rott vin :) (man gillar val det i Frankrike).
Imoprgon blir slapp pa beachen. Kanske Rafting. Pa Fredag ska vi Kayaka i regnskogen och gora en "Canopy Tour". Dagarna fullkomligt flyger ivag har.
Nedan kan ni se lite bilder från olika ställen i Costa Rica. Bland annat vulkanen Arenal och Manuel Antonio. Ni kan även se en bild från Ekdahls enda ragg so far =).
Ciao, porfavor.
söndag 8 november 2009
Costa Rica
Ola!
Nu har några hårliga dagar spenderats i Costa Rica. Vi inledde med White Water Rafting. Efter några timmars transport där guiden höjt andrenalinet hos oss genom sina kanske inte alltid helt sanningsenliga berättelser över turister som stupat i den tuffa flod, valde han givetvis att sätta de utåt sett så tuffa svenskarna längst fram i flotten som några slags vågbrytare! Detta till Roggans förtrett, han såg riktigt svettig ut, kan dock också ha varit för den otrolga hettan och luftfuktigheten på cirka 110%. Raftingen va grym, underbar miljö som kantades av regnskog och vattenfall. Vi kom ner helskinnade med ett stort leende på läpparna!
Vi drog sedan vidare till La Fortuna, känt för sin aktiva vulkan. Efter poolbad på morgonen/förrmiddagen avgick det en tur vid 15.00 som vi anmält oss till. Först ett kortare besök í regnskogen, vi såg en fjäril...Djur finns på kolmården om vi vill se sa jag till Karl och så drog vi vidare...Nu var det dags att se vulkanen struta magma i mörkret, enda problemet var att vulkanen hade gått och lagt sig för kvällen...så det blev ingen lysande lava i mörkret. Hittils hade denna turen inte på något sett levt upp till de högt ställda förväntningarna, ungefär som Liverpools säsongsinledning.. Sista stoppet var bad i Hot Springs, vilket var en anläggning med ett 20-tal olika pooler i olika temperaturer. Till detta bjöds en buffé som avslutades med jordgubbar och chokladfondue. Grymt hög mys-faktor, synd att min gode vän inte hade verkställt i sina planer om det könsbyte han pratade om innan resan :D
Detta sista stopp räddade turen och dess betyg blir fyra borttappade väskor!
Nu håller vi till i Tamarindo, en surfort i nordvästra Costa Rica. Idag har vi och två norska vänner försökt hantera vågorna eller böljorna som det verkar heta på norsk. Det gick finfint innan en fett tysk tant i 60 års åldern fick på en rejäl fullträff och i vågens hastighet spetsade Roggans lår med sin bräda, var hon nu fått tag i den.. Såret är av den art att Roggan vill kalla det köttsår, på gränsen till akuten, jag tonar ner det hela genom att kalla det för ett litet skrubbsår. Nu har jag iaf fått plåstra om honom med tejpen jag fick med från sista matchen då jag bröt näsbenet, så nu mår han bättre. Imon blir det nya tag! Solen ar fruktansart stark. Men vad hjlper det nar luftfuktigheten ar 200 %. En blo handduk kan avhämtas torr tidigast sommaren 2011. Det ar ca 30 grader i Costa Rica, och minst 25-27 i vattnet. Perfekt helt enkelt.
Bilder från Raftingen har vi tyvarr inte da kameran inte ar av vattentat art. Men det dyker snart upp bilder fran La fortuna och beachbilder fran Tamarindo!
Ps. Förövrigt mår vi lite bättre nu efter att gula febern vaccinet börjat verka! Ds.
Hälsningar Calle och Karl
Nu har några hårliga dagar spenderats i Costa Rica. Vi inledde med White Water Rafting. Efter några timmars transport där guiden höjt andrenalinet hos oss genom sina kanske inte alltid helt sanningsenliga berättelser över turister som stupat i den tuffa flod, valde han givetvis att sätta de utåt sett så tuffa svenskarna längst fram i flotten som några slags vågbrytare! Detta till Roggans förtrett, han såg riktigt svettig ut, kan dock också ha varit för den otrolga hettan och luftfuktigheten på cirka 110%. Raftingen va grym, underbar miljö som kantades av regnskog och vattenfall. Vi kom ner helskinnade med ett stort leende på läpparna!
Vi drog sedan vidare till La Fortuna, känt för sin aktiva vulkan. Efter poolbad på morgonen/förrmiddagen avgick det en tur vid 15.00 som vi anmält oss till. Först ett kortare besök í regnskogen, vi såg en fjäril...Djur finns på kolmården om vi vill se sa jag till Karl och så drog vi vidare...Nu var det dags att se vulkanen struta magma i mörkret, enda problemet var att vulkanen hade gått och lagt sig för kvällen...så det blev ingen lysande lava i mörkret. Hittils hade denna turen inte på något sett levt upp till de högt ställda förväntningarna, ungefär som Liverpools säsongsinledning.. Sista stoppet var bad i Hot Springs, vilket var en anläggning med ett 20-tal olika pooler i olika temperaturer. Till detta bjöds en buffé som avslutades med jordgubbar och chokladfondue. Grymt hög mys-faktor, synd att min gode vän inte hade verkställt i sina planer om det könsbyte han pratade om innan resan :D
Detta sista stopp räddade turen och dess betyg blir fyra borttappade väskor!
Nu håller vi till i Tamarindo, en surfort i nordvästra Costa Rica. Idag har vi och två norska vänner försökt hantera vågorna eller böljorna som det verkar heta på norsk. Det gick finfint innan en fett tysk tant i 60 års åldern fick på en rejäl fullträff och i vågens hastighet spetsade Roggans lår med sin bräda, var hon nu fått tag i den.. Såret är av den art att Roggan vill kalla det köttsår, på gränsen till akuten, jag tonar ner det hela genom att kalla det för ett litet skrubbsår. Nu har jag iaf fått plåstra om honom med tejpen jag fick med från sista matchen då jag bröt näsbenet, så nu mår han bättre. Imon blir det nya tag! Solen ar fruktansart stark. Men vad hjlper det nar luftfuktigheten ar 200 %. En blo handduk kan avhämtas torr tidigast sommaren 2011. Det ar ca 30 grader i Costa Rica, och minst 25-27 i vattnet. Perfekt helt enkelt.
Bilder från Raftingen har vi tyvarr inte da kameran inte ar av vattentat art. Men det dyker snart upp bilder fran La fortuna och beachbilder fran Tamarindo!
Ps. Förövrigt mår vi lite bättre nu efter att gula febern vaccinet börjat verka! Ds.
Hälsningar Calle och Karl
onsdag 4 november 2009
You cant come in to Costa Rica, Sir. Sorry....
En av vara livs varsta timmar har precis avverkats. Skall forsoka att beratta metodiskt men det blir inte latt. Under hosten hade Kalle popekat att Vaccinet gula febern kan vara nodvandigt for att komma in i vissa sydamerikanska lander. Av nogon anledning (hmm..) vaccinerade vi oss aldrig mot denna akomma ando. Frid och frojd, anda till flyget fron Peru till Costa Rica avgor....
Vi kom till flygplatsen i Lima i god tid. Jag var sjuktnervos for att dem skulle be om Vaccinationskortet, och nar vi kommer till incheckningen hor vi "Please, can I have your yellow fever card?" Rido. Vi forklarar att det har blivit bestulet men det hjalps inte. Vi springer bort till "Medical Centre" pa flygplatsen. Dar for vi en dos gula febern for en natt liten summa och ett certifikat som intygar. Vi springer tillbaka till gaten och ska checka in. Da sager personen att man moste intagit Vaccinet 10 dagar fore avfard att fo resa in i Costa Rica. Rido igen. Vi springer tillbaka till Health Centre och ber dem andra datum, 10 dagar tillbaka i tiden. Detta kan dem ej, men skriver nogot annat po istallet och sager att det ska vara okej. Vi springer tillbaka till incheckningen och efter en el tjot for vi flyga ivag till Costa Rica. Taaaack!
....Om jag po planet visste att det riktiga helvetet vantade po costa ricas flygplats hade jag formodligen oppnat nodutgangen och kastat mig ut. For val framme i CIsta Rica smiter Calle forbi Immigrationscentre gabnska snabbt. For Kalle blir det daremot problem nar kontrollanten uppptacker att vi befunnit oss i Cusco. Personal kallas dit och efter en stunds dividerande sager dem till mig att jag tyvarr inte for komma in i Costa Rica. Fel datum po certifikatet. Calle for komma tillbaka och do borjar en lang process med samtal mellan flygbolag och miggrationsverket i Costa Rica. Hela tiden for vi hora att Vi moste flyga tillbaka till Lima. Inget snack om saken. Vi ber dem kontakta svenska ambassaden men denna har stangt. Inget hjalper. Den enda lilla trosten ar att vi kan fo aka direkt till SDan Fransico vilket givetvis ar battre a att oka tillbaka till Lima.
Efter ca 1.5 timmar kommer den oresonlige "supervisorn" ut och kastar ur sig nogra ord po spanska till Flygbolagsvarden, som i sin tur sager till oss. Youre gonna get i. E N O R M lattnad. Nar vi sitter i taxin povag till staden kommer flygbolagskvinnan ut psringade och stoppar taxin. Vad i Hel**te ar det nu do? Do har hon bara bokar om varat flight till San Fran den 19:e so att vi slipper vanta so lange i San Salvador...haha. Sallan har jag varit so nervos.
Nu sitter vi iallfall har. i Costa Rica. Skall boka aventyrsresor och ta oss in i djungeln so inte myndigheterna hittar oss om de nu andrar sig :)
Seee yaaa!!
Vi kom till flygplatsen i Lima i god tid. Jag var sjuktnervos for att dem skulle be om Vaccinationskortet, och nar vi kommer till incheckningen hor vi "Please, can I have your yellow fever card?" Rido. Vi forklarar att det har blivit bestulet men det hjalps inte. Vi springer bort till "Medical Centre" pa flygplatsen. Dar for vi en dos gula febern for en natt liten summa och ett certifikat som intygar. Vi springer tillbaka till gaten och ska checka in. Da sager personen att man moste intagit Vaccinet 10 dagar fore avfard att fo resa in i Costa Rica. Rido igen. Vi springer tillbaka till Health Centre och ber dem andra datum, 10 dagar tillbaka i tiden. Detta kan dem ej, men skriver nogot annat po istallet och sager att det ska vara okej. Vi springer tillbaka till incheckningen och efter en el tjot for vi flyga ivag till Costa Rica. Taaaack!
....Om jag po planet visste att det riktiga helvetet vantade po costa ricas flygplats hade jag formodligen oppnat nodutgangen och kastat mig ut. For val framme i CIsta Rica smiter Calle forbi Immigrationscentre gabnska snabbt. For Kalle blir det daremot problem nar kontrollanten uppptacker att vi befunnit oss i Cusco. Personal kallas dit och efter en stunds dividerande sager dem till mig att jag tyvarr inte for komma in i Costa Rica. Fel datum po certifikatet. Calle for komma tillbaka och do borjar en lang process med samtal mellan flygbolag och miggrationsverket i Costa Rica. Hela tiden for vi hora att Vi moste flyga tillbaka till Lima. Inget snack om saken. Vi ber dem kontakta svenska ambassaden men denna har stangt. Inget hjalper. Den enda lilla trosten ar att vi kan fo aka direkt till SDan Fransico vilket givetvis ar battre a att oka tillbaka till Lima.
Efter ca 1.5 timmar kommer den oresonlige "supervisorn" ut och kastar ur sig nogra ord po spanska till Flygbolagsvarden, som i sin tur sager till oss. Youre gonna get i. E N O R M lattnad. Nar vi sitter i taxin povag till staden kommer flygbolagskvinnan ut psringade och stoppar taxin. Vad i Hel**te ar det nu do? Do har hon bara bokar om varat flight till San Fran den 19:e so att vi slipper vanta so lange i San Salvador...haha. Sallan har jag varit so nervos.
Nu sitter vi iallfall har. i Costa Rica. Skall boka aventyrsresor och ta oss in i djungeln so inte myndigheterna hittar oss om de nu andrar sig :)
Seee yaaa!!
tisdag 3 november 2009
One Day In Lima
Hellooo!
Idag var vår sista dag i Peru. Imorgon bär det av till Costa Rica för nya äventyr. Men eftersom vi troligtvis aldrig kommer komma hit igen i våra liv beslöt vi oss för att ställa klockan tidigt (08.00) för att hinna se & göra så mycket som möjligt i Lima. Förövrigt en stad som lämnar ganska mycket att önska vad gäller trafikplanering, vägunderhåll & hänsynslösa bilister. Ungefär som i Göteborg helt enkelt.
Efter att ha avnjutit en frukost bestående av två vita frallor med smör satte vi oss i en Taxi till "downtown Lima". Vi hade fått nyss om en marknad och ett museum och lite andra affärer och restauranger värda att spana in. Eftersom museét var gratis beslöt vi oss för att gå in. Dock inte mycket att se. All förklarande text på spanska, dessutom sjukt trista föremål och ett par tavlor. No wonder it was free.
Marknaden hittade vi inte och restaurangen vi hade fått tips om såg mystiskt konstig ut och vi bestämde snabbt att inte lägga våra respengar där. På det centralt belägna torget stötte vi på en gubbe som, när vi berättade att vi kom från "suecia", började räkna upp hela VM-94-laget. Han slog upp en kartbok där någon kladdat IFK Norrköping och Hammarby. Vi förtod rätt snabbt att han försökte blåsa oss. Vi blåste honom istället, + 1 solle!
Nästa punkt på agendan var vindsurfing på limas sand... stenstränder. Den supertrevlige Francis (hostelägaren) lånade ut två brädor och efter att vi krånglat på oss två söndriga våtdräckter gav vi oss ut på okända hav. Det är sjukt svårt att surfa. Man ligger där och väntar & väntar & väntar på den perfketa vågen och när den väl kommer ligger man naturligtvis totalt fel. Efter 45 minuter säger Calle att det är bäst att vi går upp. Hur då undrar jag? Varpå Calle säger: Ja inte FAN lär vi surfa upp iallfall. Så sant, min vän. Kommer fler chanser i Costa Rica.
Vi har precis kommit tillbaka till hostelet efter att avnjutit 300g Oxfilé med allt som hör till. Francis hade tipsat om restaurangen och den levde upp till två Bratpackers högt ställda krav. Löjligt mätta börjar vi nu packa ner våra smutsiga kläder igen. Just det...vi har tvättat också. Kan säga såhär: Kläderna blev ungefär lika rena som när jag fällde en springande 10-åring i en lerpöl för många år sedan. Inte bra. Vad kör dem med för tvättmedel, eldorado?
Förvrigt bor vi på ett grymt hostel. Framröstat till ett av de bästa i hela världen på hostelworld.com och vi förstår varför. Francis (ägare och boende här) tar hand om oss som om vi vore hans ungar. Vi sitter och surfar trådlöst, kollar Champions League och spelar fotbolls-spel. Han ringer Taxi, fixar surfbrädor och när Karl glömt sina brillor i Taxin till Downtown Lima ringer han upp taxibolaget och efter 1 timma kommer brillorna till dörren. Vem hade kunnat tro det??
Kommer inte sakna Lima. Luften går knappt att andas och det tutas konstant utanför vårat fönster. Har dock inte sett några krockar ännu. Otroligt om ni frågar oss.
Trist: Blåvitt vann inte SM-guld.
Kul: Arsenal vann derbyt mot Bottenham!
Puss på er
Idag var vår sista dag i Peru. Imorgon bär det av till Costa Rica för nya äventyr. Men eftersom vi troligtvis aldrig kommer komma hit igen i våra liv beslöt vi oss för att ställa klockan tidigt (08.00) för att hinna se & göra så mycket som möjligt i Lima. Förövrigt en stad som lämnar ganska mycket att önska vad gäller trafikplanering, vägunderhåll & hänsynslösa bilister. Ungefär som i Göteborg helt enkelt.
Efter att ha avnjutit en frukost bestående av två vita frallor med smör satte vi oss i en Taxi till "downtown Lima". Vi hade fått nyss om en marknad och ett museum och lite andra affärer och restauranger värda att spana in. Eftersom museét var gratis beslöt vi oss för att gå in. Dock inte mycket att se. All förklarande text på spanska, dessutom sjukt trista föremål och ett par tavlor. No wonder it was free.
Marknaden hittade vi inte och restaurangen vi hade fått tips om såg mystiskt konstig ut och vi bestämde snabbt att inte lägga våra respengar där. På det centralt belägna torget stötte vi på en gubbe som, när vi berättade att vi kom från "suecia", började räkna upp hela VM-94-laget. Han slog upp en kartbok där någon kladdat IFK Norrköping och Hammarby. Vi förtod rätt snabbt att han försökte blåsa oss. Vi blåste honom istället, + 1 solle!
Nästa punkt på agendan var vindsurfing på limas sand... stenstränder. Den supertrevlige Francis (hostelägaren) lånade ut två brädor och efter att vi krånglat på oss två söndriga våtdräckter gav vi oss ut på okända hav. Det är sjukt svårt att surfa. Man ligger där och väntar & väntar & väntar på den perfketa vågen och när den väl kommer ligger man naturligtvis totalt fel. Efter 45 minuter säger Calle att det är bäst att vi går upp. Hur då undrar jag? Varpå Calle säger: Ja inte FAN lär vi surfa upp iallfall. Så sant, min vän. Kommer fler chanser i Costa Rica.
Vi har precis kommit tillbaka till hostelet efter att avnjutit 300g Oxfilé med allt som hör till. Francis hade tipsat om restaurangen och den levde upp till två Bratpackers högt ställda krav. Löjligt mätta börjar vi nu packa ner våra smutsiga kläder igen. Just det...vi har tvättat också. Kan säga såhär: Kläderna blev ungefär lika rena som när jag fällde en springande 10-åring i en lerpöl för många år sedan. Inte bra. Vad kör dem med för tvättmedel, eldorado?
Förvrigt bor vi på ett grymt hostel. Framröstat till ett av de bästa i hela världen på hostelworld.com och vi förstår varför. Francis (ägare och boende här) tar hand om oss som om vi vore hans ungar. Vi sitter och surfar trådlöst, kollar Champions League och spelar fotbolls-spel. Han ringer Taxi, fixar surfbrädor och när Karl glömt sina brillor i Taxin till Downtown Lima ringer han upp taxibolaget och efter 1 timma kommer brillorna till dörren. Vem hade kunnat tro det??
Kommer inte sakna Lima. Luften går knappt att andas och det tutas konstant utanför vårat fönster. Har dock inte sett några krockar ännu. Otroligt om ni frågar oss.
Trist: Blåvitt vann inte SM-guld.
Kul: Arsenal vann derbyt mot Bottenham!
Puss på er
måndag 2 november 2009
Inca-land
Nu är vi åter i Lima efter en några hektiska dagar i Cusco och Inca-land. Om denna trip tänkte vi nu berätta lite...
Efter en dag i Cusco skulle själva allvaret börja, dock fortfarande inget bagage. Vi bestämde oss dock för att gå upp tidigt innan avfärd som var 8.00 och själva försöka leta reda på våra två ryggsäckar som skulle visa sig ha besökt fler länder och städer än vad vi kommer att göra på denna resa. Efter att den snälla damen i receptionen ringt och stått i, uppenbarade sig en liten förhoppning om att bagaget skulle kunna ha anländit till Cusco. Vi hoppade således in i första bästa taxi och 15min senare och 15 kr fattigare ;-) fann vi våra ryggsäckar ensamma på ett övergivit rullband på Cuscos flygplats!
Med nyvunnen entusiasm kunde nu vår resa tillsammans med 12 andra roliga folk ifrån Australien, USA och Storbrittanien...med andra ord talade vi alla flytande engelska :-)
Via bussfärd genom berg och dalar, festival i Ollyantytampo och ett par glas corn-beer, skulle vi snart ankomma till utgångspunkten för vår vandring.. Under färdens gång hade Karl lagt märke till de fantastiska vyerna i bergsbyarna vi besökte, men han konstaterade ändock snabbt att det inte är något som skulle slå Torslanda och Hjuvik....
1:a dagen på hikingen var rätt lugn, värre skulle det komma att bli...fram emot kvällen anlände vi till vårt Camp där "porterna" (bärare) :-) hade slagit upp tälten, lagt fram allas packning och förberett middag. Dock saknades någons packning, givetvis var Calles lilla bag än en gång borta, skymningen anlände och graderna sjunk...en "porter" saknades, kanske hade han stupat p.g.a. Calles på gränsen till olagligligt tunga packning som bl.a. innehöll en "lånad" kudde ifrån hotellet i Cusco. The head of the porters skickade iväg en av sina kollegor och efter några timmar anlände portern och bagen till folkets jubel.
Andra dagen skulle visa sig vara den tuffaste då vi skulle vandra över "dead womens pass" som är beläget drygt 4200 m.ö.h. Trots att redan den första dagen hade orsakat avhopp visade Team Sweden styrka och ledde utbrytarklungan upp emot toppen! Dessa stigningar kan jämföras med mördarbacken hemma på "slingan", dock räknat i kilometer istället för meter och på en höjd där syre ej existerar utan man får vara glad om man överhuvudtaget lyckas inandas koldioxid. Lägerplatsen dag 2 hade en enorm utsikt och var belägen vid en rinnande fors med iskallt glaciärvatten vilket vi inte var sena med att utnyttja till uppfräschning till allas förvåning då de andra ratade det kalla vattnet trots 2 dagars svett och tårar...Svenska vikingar!
Efter lite halvtaskig ekoligisk mat enligt Calle, god enligt Karl, introducerade vi Yatzy för några av våra vänner, sivertvis med Calle som segrare där ett Yatzy-kast via Karls huvud väckte störst jubel...förnedring var ordet!
Dag 3, fantistisk utsikt, vi tog det lugnt och njöt av vyerna. Höjden satte dock sina spår och kvällen slutade med huvudvärk och kräkningar ifrån Calles sida vilket väckte morderskänslor ifrån tjejerna i gruppen, till Roggans förtrett.
Dag 4, Macchu Picchu, uppstigning 03.30 för att vara först upp till den mytomspunna staden. När vi kom fram efter 2 timmars vandring såg man ingenting, tät dimma hade lagt locket på, dock efter endast en halvtimme lättade det och staden uppenbarade sig! Framförallt till Roggans och vår vän den "fotograferade engelsmannens" glädje då de äntligen kunde få ta sina bilder. Det var en fantstiskt känsla att äntligen ha nått vårat mål, staden och vyerna är obeskrivliga.
Nu får det dock vara nog med aktiviteter på ett tag efter en vecka i Inca-land med vandring, tältande, toaletter under ens värdighet och organisk mat. Nu ser vi fram emot slappande på Costa Ricas stränder och varför inte en tripple Whopper för att ta igen de kilorna vi tappat!
Over and out!
p.s Klicka på bilderna för att se dem i större format. d.s
Efter en dag i Cusco skulle själva allvaret börja, dock fortfarande inget bagage. Vi bestämde oss dock för att gå upp tidigt innan avfärd som var 8.00 och själva försöka leta reda på våra två ryggsäckar som skulle visa sig ha besökt fler länder och städer än vad vi kommer att göra på denna resa. Efter att den snälla damen i receptionen ringt och stått i, uppenbarade sig en liten förhoppning om att bagaget skulle kunna ha anländit till Cusco. Vi hoppade således in i första bästa taxi och 15min senare och 15 kr fattigare ;-) fann vi våra ryggsäckar ensamma på ett övergivit rullband på Cuscos flygplats!
Med nyvunnen entusiasm kunde nu vår resa tillsammans med 12 andra roliga folk ifrån Australien, USA och Storbrittanien...med andra ord talade vi alla flytande engelska :-)
Via bussfärd genom berg och dalar, festival i Ollyantytampo och ett par glas corn-beer, skulle vi snart ankomma till utgångspunkten för vår vandring.. Under färdens gång hade Karl lagt märke till de fantastiska vyerna i bergsbyarna vi besökte, men han konstaterade ändock snabbt att det inte är något som skulle slå Torslanda och Hjuvik....
1:a dagen på hikingen var rätt lugn, värre skulle det komma att bli...fram emot kvällen anlände vi till vårt Camp där "porterna" (bärare) :-) hade slagit upp tälten, lagt fram allas packning och förberett middag. Dock saknades någons packning, givetvis var Calles lilla bag än en gång borta, skymningen anlände och graderna sjunk...en "porter" saknades, kanske hade han stupat p.g.a. Calles på gränsen till olagligligt tunga packning som bl.a. innehöll en "lånad" kudde ifrån hotellet i Cusco. The head of the porters skickade iväg en av sina kollegor och efter några timmar anlände portern och bagen till folkets jubel.
Andra dagen skulle visa sig vara den tuffaste då vi skulle vandra över "dead womens pass" som är beläget drygt 4200 m.ö.h. Trots att redan den första dagen hade orsakat avhopp visade Team Sweden styrka och ledde utbrytarklungan upp emot toppen! Dessa stigningar kan jämföras med mördarbacken hemma på "slingan", dock räknat i kilometer istället för meter och på en höjd där syre ej existerar utan man får vara glad om man överhuvudtaget lyckas inandas koldioxid. Lägerplatsen dag 2 hade en enorm utsikt och var belägen vid en rinnande fors med iskallt glaciärvatten vilket vi inte var sena med att utnyttja till uppfräschning till allas förvåning då de andra ratade det kalla vattnet trots 2 dagars svett och tårar...Svenska vikingar!
Efter lite halvtaskig ekoligisk mat enligt Calle, god enligt Karl, introducerade vi Yatzy för några av våra vänner, sivertvis med Calle som segrare där ett Yatzy-kast via Karls huvud väckte störst jubel...förnedring var ordet!
Dag 3, fantistisk utsikt, vi tog det lugnt och njöt av vyerna. Höjden satte dock sina spår och kvällen slutade med huvudvärk och kräkningar ifrån Calles sida vilket väckte morderskänslor ifrån tjejerna i gruppen, till Roggans förtrett.
Dag 4, Macchu Picchu, uppstigning 03.30 för att vara först upp till den mytomspunna staden. När vi kom fram efter 2 timmars vandring såg man ingenting, tät dimma hade lagt locket på, dock efter endast en halvtimme lättade det och staden uppenbarade sig! Framförallt till Roggans och vår vän den "fotograferade engelsmannens" glädje då de äntligen kunde få ta sina bilder. Det var en fantstiskt känsla att äntligen ha nått vårat mål, staden och vyerna är obeskrivliga.
Nu får det dock vara nog med aktiviteter på ett tag efter en vecka i Inca-land med vandring, tältande, toaletter under ens värdighet och organisk mat. Nu ser vi fram emot slappande på Costa Ricas stränder och varför inte en tripple Whopper för att ta igen de kilorna vi tappat!
Over and out!
p.s Klicka på bilderna för att se dem i större format. d.s
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
