Haj
Nu sitter vi Byron å glassar. Här e det skönt, avstånden mindre, nära till beachen och nattlivet tillskillnad från Sydney. Igår var det fest och kvällen började mycket fint. Och givetvis så skulle den lilla flaskan brandy´s som jag så gladligen bytt till mig under julklappsleken med in på klubben, vi ville ju givetvis slippa köpa dricka inne på stället, snåla backpackers som vi är. Det enda problemet var att vi i kön blev lite sugna på en hutt, vilket vakten såg så Ekdahl och två andra tjejer blev avvissade (tack för julklappen Natta) medan Roggan smet in, det lilla ass´et. Vakter är ju som alla vet de mest svårövertaliga personerna i hela världen så det var bara att få ut Roggan å gå vidare till nästa bar!(dock inte den mest populära)
Idag började dagen med östregn men avslutades på stranden i solen :)
Julafton på bondi beach var en annorlunda upplevelse, helt fantastiskt. Vi var typ ett svensknorskt gäng på dryga 20 pers som lirade beachvolley i tomteluvor och levde rövarn. Polsk TV, av alla länder, tittade oxå förbi och vi fick alla i kör skrika GOD JUL på polska. Soldrunkna for vi hem för dusch innan ett svenskt julbord väntade hos tjejerna, köttbullar, prinskorv, potatis, lax, pepparkakor, ägg, glögg osv...riktigt gott, vill minnas att jag sa "bäst hittills på resan", då förstår ni hur mkt vi saknar svensk mat. Därefter blev det Disney´s jul, inte i klass med Kalles men vi fick åtmintone stillat vårt begär lite. Grym julafton helt enkelt!
Dock måste vi även nämna filmkvällen dagen innna. Anton hade fått fria händer i videobutiken och lyckades komma tbx med Teeth, en film som skulle visa sig vara den sjukaste vi sett. Han hade skummatpå baksidan och sett orden virgin och high school vilket givetvis lätt som den perfekta rullen, dock missade han en vidare beskrivning om ´virgina dentada, vilket skulle visa sig vara en sorts tand som kappade av mäns penis vid samlag...ja en vidare beskrivning behövs kanske inte, hyr den! Länk till imdb, http://www.imdb.com/title/tt0780622/
Bye bye
söndag 27 december 2009
tisdag 22 december 2009
God Jul fran Sydney
Tjenix,
Inte mycket uppdateringar sista tiden. Anledning: Inte hant sa mycket. Dagarna flyter pa. Bondi varvas med Manly, Thai-mat med Macdonalds. Livet leker har down under. Att det ar julafton imorgon kans inte som nagot annat an ett skamt. Faktum ar att det kans ratt skont. Skont att slippa julhetsen med allt vad det innebar. Framforallt skont att slippa panikhandla julklappar i Nordstan den 22/23 Dec (ibland den 24).
Idag har vi varit pa Toronga Zoo. Massor med djur har beskadats..bland annat Tigrar, lejon & Gorillor. Maktiga djur. Helt klart varda ett besok om man har vagarna forbi Sydney.
Den 26 flyger vi till Byron Bay. Hors vi inte innan dess so onskar vi Er alla en riktigt God Jul!!
Pusss
Inte mycket uppdateringar sista tiden. Anledning: Inte hant sa mycket. Dagarna flyter pa. Bondi varvas med Manly, Thai-mat med Macdonalds. Livet leker har down under. Att det ar julafton imorgon kans inte som nagot annat an ett skamt. Faktum ar att det kans ratt skont. Skont att slippa julhetsen med allt vad det innebar. Framforallt skont att slippa panikhandla julklappar i Nordstan den 22/23 Dec (ibland den 24).
Idag har vi varit pa Toronga Zoo. Massor med djur har beskadats..bland annat Tigrar, lejon & Gorillor. Maktiga djur. Helt klart varda ett besok om man har vagarna forbi Sydney.
Den 26 flyger vi till Byron Bay. Hors vi inte innan dess so onskar vi Er alla en riktigt God Jul!!
Pusss
onsdag 16 december 2009
Sydney baby
En snabb liten uppdatering bara...
Vi har spenderat tva harliga dagar i Sydney nu. Forsta dagen tog vi en tur till Manly. Vadret var lite halvdassigt men sallskapet desto battre da vi slutit upp med Halling & co. Manly var mycket trevligt men behover vistas dar en dag till for slutgiltligt omdome. Dock sa har jag redan blivit fralst i Bondi. Visst....det ar mycket "kolla in mitt sexpack, baby" - stil men vafan. Bortsett fran det ar det underbar strand, skona vagor och en jakla massa folk & allman festlig stammning. Har dock inte sett nagon Great White annu...kanske kommer imon? Funderar po att simma ut med en blodig biff en bit ut i vattnet. Risken ar dock att jag kakar upp den innan vattnet nar knavacken :).
Livet fortsattter vara bra har down under..imorgon blir det beachen igen. Antagligen i overmorgon ockso...ja, varje dag fram till jul. Efter jul ockso. Fram till nyar. Efter ny...lagg av nu kalle.
Jag har lovat film pa Bungy lange nu och den ar pavag. Hall ut.
Good day mate
Vi har spenderat tva harliga dagar i Sydney nu. Forsta dagen tog vi en tur till Manly. Vadret var lite halvdassigt men sallskapet desto battre da vi slutit upp med Halling & co. Manly var mycket trevligt men behover vistas dar en dag till for slutgiltligt omdome. Dock sa har jag redan blivit fralst i Bondi. Visst....det ar mycket "kolla in mitt sexpack, baby" - stil men vafan. Bortsett fran det ar det underbar strand, skona vagor och en jakla massa folk & allman festlig stammning. Har dock inte sett nagon Great White annu...kanske kommer imon? Funderar po att simma ut med en blodig biff en bit ut i vattnet. Risken ar dock att jag kakar upp den innan vattnet nar knavacken :).
Livet fortsattter vara bra har down under..imorgon blir det beachen igen. Antagligen i overmorgon ockso...ja, varje dag fram till jul. Efter jul ockso. Fram till nyar. Efter ny...lagg av nu kalle.
Jag har lovat film pa Bungy lange nu och den ar pavag. Hall ut.
Good day mate
lördag 12 december 2009
Delfiner i Kaikoura
Alhoa unsere liebe freunden
Häromdagen lämnade vi Queenstown och begav oss återigen norrut. Närmare bestämt 8 timmrs bilfärd till Kaikoura, som är känt för sitt stora bestånd av delfiner och valar. Måste först bara säga att Queenstown har varit fantastiskt. Har inte besökt någon plats som med sina vyer, gemytlighet, aktivitet, nattliv etc etc etc etc går rakt in i hjärtat. En plats att minnas och förhoppningsvis återkomma till. Rekommenderar ALLA ett besök dit.
Vi åkte som sagt till Kaikoura. Tänkte stanna och övedrnatta i Christchurch men allt var fullbokat så drog vidare istället. Sov i bilen. Igen. Dagen därpå bokáde vi in delfinsimmning som jag just i skrivande stund har kommmit tillbaka från. Helt sjukt grymt att simma omkring med 100-tals delfiner. Dem är väldigt nyfikna och inte ett dugg rädda. Enligt guiderna var det ovanligt mycket delfiner just denna morgon och vädret var kanon (igår blåste det orkan). Att vi fick gå upp 04.30 för detta spektakel är redan glömt. Tyvärr är min kamera av icke-vattentät art så några undervattensbilder är inte aktuellt. Däremot fick vi några fina "shots" uppe på båten. Lägger upp dessa samt lite bilder från Queenstown vid ett senare tillfälle. Dettaq tillfälle blir förmodligen Australien som vi åker till imorgon. Ska bli mycket trevlit att få komma till Sydney och surfa, sola, bada...glassa helt enkelt. Känns dock som vi hade kunnat ha MINST dubbelt så lång tid här i Nya Zeeland. Ett fantastiskt land med underbara människor.
Inatt spelar Liverpool - Arsenal och vi har självklart bokat in oss på ett Hostel med SKY SPORTS och ställt klockan på 05.00. Come on you gunners!!
Simma lugnt där hemma. Snart är det jul. KUL!
Häromdagen lämnade vi Queenstown och begav oss återigen norrut. Närmare bestämt 8 timmrs bilfärd till Kaikoura, som är känt för sitt stora bestånd av delfiner och valar. Måste först bara säga att Queenstown har varit fantastiskt. Har inte besökt någon plats som med sina vyer, gemytlighet, aktivitet, nattliv etc etc etc etc går rakt in i hjärtat. En plats att minnas och förhoppningsvis återkomma till. Rekommenderar ALLA ett besök dit.
Vi åkte som sagt till Kaikoura. Tänkte stanna och övedrnatta i Christchurch men allt var fullbokat så drog vidare istället. Sov i bilen. Igen. Dagen därpå bokáde vi in delfinsimmning som jag just i skrivande stund har kommmit tillbaka från. Helt sjukt grymt att simma omkring med 100-tals delfiner. Dem är väldigt nyfikna och inte ett dugg rädda. Enligt guiderna var det ovanligt mycket delfiner just denna morgon och vädret var kanon (igår blåste det orkan). Att vi fick gå upp 04.30 för detta spektakel är redan glömt. Tyvärr är min kamera av icke-vattentät art så några undervattensbilder är inte aktuellt. Däremot fick vi några fina "shots" uppe på båten. Lägger upp dessa samt lite bilder från Queenstown vid ett senare tillfälle. Dettaq tillfälle blir förmodligen Australien som vi åker till imorgon. Ska bli mycket trevlit att få komma till Sydney och surfa, sola, bada...glassa helt enkelt. Känns dock som vi hade kunnat ha MINST dubbelt så lång tid här i Nya Zeeland. Ett fantastiskt land med underbara människor.
Inatt spelar Liverpool - Arsenal och vi har självklart bokat in oss på ett Hostel med SKY SPORTS och ställt klockan på 05.00. Come on you gunners!!
Simma lugnt där hemma. Snart är det jul. KUL!
tisdag 8 december 2009
NEVIS BUNGY
Hej HOPP!
Vi har nu gjort det läskigaste man kan göra här i New Zealand, NEVIS BUNGY. Vi har kastat oss ut 140m över marken med endast ett gummiband runt våra fötter. Känslan var obeskrevlig och vi hoppas att ni, genom att spanan in videon (kommer snart) på när Mr Ekdahl hoppar, åtminstone kan få en halv procent av den kittlande magen vi hade under drygt 10 sekunder.
Natten innan, vaknade Calle upp kallsvettig med mardrömmar om var som komma skulle. Nervösa och spänningsfulla vankade vi ner till frukostbuffén bestående av kcornflakes och vita rostmackor. Efter en lång bussfärd på ca 30 min var vi framme vid platsen som kunde bli vår sista....
Ingen återvändo, iaf inte för Roggan då han aldrig skulle banga något han redan betalt för ;-) Först ut var nämde då hans 85 pannor inkl utrsutning haha visade sig vara tyngst i gruppen! Skräckslagen kunde jag bara stå och se min trogne vapendagare kasta sig rakt ut i tomma intet....Någon minut senare återvände han dock..med ett leende på läpparna och efter ett par peppande ord var det min tur!
Värst var det när man med små steg klev ut på den lilla avsatsen, liknas ungefär vid plankan på Robinson. Efter ett första litet tvekande hör man samtliga räkna ner. Ingen återvändo. Väl nere skulle man rycka i ett litet snöra som skulle göra att man hamna i upprätt position då de skulle hissa tillbaka en upp till platformen! Värsta ögonblicket om ni frågar mig! Roggan rep satt dock som berget, eller så är han för klen och hissades upp upponer med blodsprängt huvud, haha...!
Nu har vi lovat våra nära och kära att hålla oss på marken ett tag framöver!
Vi har nu gjort det läskigaste man kan göra här i New Zealand, NEVIS BUNGY. Vi har kastat oss ut 140m över marken med endast ett gummiband runt våra fötter. Känslan var obeskrevlig och vi hoppas att ni, genom att spanan in videon (kommer snart) på när Mr Ekdahl hoppar, åtminstone kan få en halv procent av den kittlande magen vi hade under drygt 10 sekunder.
Natten innan, vaknade Calle upp kallsvettig med mardrömmar om var som komma skulle. Nervösa och spänningsfulla vankade vi ner till frukostbuffén bestående av kcornflakes och vita rostmackor. Efter en lång bussfärd på ca 30 min var vi framme vid platsen som kunde bli vår sista....
Ingen återvändo, iaf inte för Roggan då han aldrig skulle banga något han redan betalt för ;-) Först ut var nämde då hans 85 pannor inkl utrsutning haha visade sig vara tyngst i gruppen! Skräckslagen kunde jag bara stå och se min trogne vapendagare kasta sig rakt ut i tomma intet....Någon minut senare återvände han dock..med ett leende på läpparna och efter ett par peppande ord var det min tur!
Värst var det när man med små steg klev ut på den lilla avsatsen, liknas ungefär vid plankan på Robinson. Efter ett första litet tvekande hör man samtliga räkna ner. Ingen återvändo. Väl nere skulle man rycka i ett litet snöra som skulle göra att man hamna i upprätt position då de skulle hissa tillbaka en upp till platformen! Värsta ögonblicket om ni frågar mig! Roggan rep satt dock som berget, eller så är han för klen och hissades upp upponer med blodsprängt huvud, haha...!
Nu har vi lovat våra nära och kära att hålla oss på marken ett tag framöver!
lördag 5 december 2009
Fabolous New Zealand
Hej vänner!
Mycket har hänt. Så mycket att vi inte har haft tid att rapportera till er där hemma. Vi ser det som ett gott tecken. Gör det ni också :)
Efter två hektiska nätter i Wellington (fantastiskt uteliv) boardade vi färjan som skulle ta oss till Picton & sydön. Vi sov ungefär 10 % av natten dessförinnan och 90 % av färjresan vilket multiplicerat med radien ur phi landar på cirka 5 timmar. Färgrutten var säkert trevlig.... Väl framme i Picton slingrade vi oss fram på fantastiska vägar till den lilla pitoreska staden Nelson. Även känt för sina för alla damer då det ligger ett College i stan bara för tjejer. Fantastisk stad ;-) Vi tog in på ett hostel en bit i från stan, lånade ett par cyklar och och cyklade längs med kusten. Mycket trevligt, om än lite blåsigt. Smala sadlar också, så sista biten kördes i stående position. Vi avslutade kvällen med bio. Hade fått nyss om en riktigt bra film kallad "the informant" med Matt Damon (Kim Johanssons favorit). ZZZzzzzZZZzzzz....harre jösses. Fan aldrig varit så nära på att somna till en film. Fick nypa oss själva gång på gång för att överhuvudtaget behålla medvetandet. Nog om den.
Dagen efter tog vi vår kära Corolla och körde söderut mot Franz Josef Glaciär, och sade för tillfället ´tack för kaffet´ till tjejerna som körde åt ett annat väderstreck. Även här fanstastiska vägar. Dock steg pulsen en anning när soppan, 10 mil innan nästa mack, höll på att ta slut. Körde garanterat på ångorna sista biten, Ekdahl säger dock att soppan hade räckt fram och tillbaks till Wellington. Något som inte vi hade förstått är att bensinlampan bör lysa innan man behöver bli orolig..tror dock att vi komplitterar varann även där. Roy och Roger...vart F A N var ni?? Vi kom till Frans Josef, eller om det var Josef Fritzl den hette, vid 9-tiden på kvällen. Givetsvis har alla receptioner i detta land stängt då. Bilen blev vårt hem. Bilen är skön. Sov som en stock, efter en stor stark och en sömntablett.
Dagen efter var det då dags att "bestiga" glaciären. Vi fick enorma kängor med tillhörande spiksett. Vi hade roligt med dessa. Skorna var så robusta och spikarna så vassa att vi hade kunnat gå lodrätt uppför vilken bergsvägg som helst utan att att använda händerna...typ :). Vi gick ett par hundra meter in i glaciärern. Blev en aning frustrerade på guiden som ständigt ville visa musklerna genom att hugga ut små trappsteg till oss. Lite onödigt tyckte vi och sprang åttor kring guiden. Skämt å sido. Det var en fräck upplevelse att traska runt på en riktigt glaciär. Krypa fram i små isdalar och klättra uppför isvägg med hjälp av spikskor. Glaciären är mycket värdekänslig och rör sig numera framåt något meter varje dag. Men om några år kan den börja röra sig bakåt och vice versa.
Samma kväll brände vi ner till där jag befinner mig i skrivande stund. Wanaka. En liten mysigt ort belägen vid sjön och omringad av snöiga bergstoppar. Så fantastiskt som det kan bli. Idag har vi gjort en liten minihike i ett av bergen här. Omgivningen är slående och man måste hela tiden stanna upp och titta sig omkring (ni kommer se på bilderna). Det är lite likt alperna vi har i Europa fast ändå inte. Här är det enorma ytor, stora sjöar och stora ytor men inte speciellt höga eller spettsiga berg. Inte en människa i sikte heller, vilket gillas mycket. Wanaka är verkligen ett ställe jag kan rekommendera om någon har en Nya Zeelands-resa inbokad. Imorgon skall vi paddla kayak om vädret tillåter, för att sedan köra vidare ner mot Queenstown där vi ska möta upp tjejerna och göra det vi just nu drömmer mardrömmar om: Nevis Bungy Jump.
Inatt ställde vi förövrigt klockan på 03.30 och gick upp och tittade på Premier League. Gud vilken härlig känsla att få se lite fotboll igen. Hostelet hade givetvis valts med omsorg och vi visste att det gick att ratta in Sky Sports här. Resultaten gav dock blandade känslor.
Annars flyter allt på precis som det ska. Vi har dock hamnat i en liten, men ändock liten, tidsnöd. Vi måste hinna upp till Kaikora och simma med delfiner. Vi har queenstown kvar och vill även hinna med ett besök i Milford Sound om vädret tillåter. Corollan kommer att få bekänna färg. Japansk kavlitet. Inga problem.
Se ya Mate!
Mycket har hänt. Så mycket att vi inte har haft tid att rapportera till er där hemma. Vi ser det som ett gott tecken. Gör det ni också :)
Efter två hektiska nätter i Wellington (fantastiskt uteliv) boardade vi färjan som skulle ta oss till Picton & sydön. Vi sov ungefär 10 % av natten dessförinnan och 90 % av färjresan vilket multiplicerat med radien ur phi landar på cirka 5 timmar. Färgrutten var säkert trevlig.... Väl framme i Picton slingrade vi oss fram på fantastiska vägar till den lilla pitoreska staden Nelson. Även känt för sina för alla damer då det ligger ett College i stan bara för tjejer. Fantastisk stad ;-) Vi tog in på ett hostel en bit i från stan, lånade ett par cyklar och och cyklade längs med kusten. Mycket trevligt, om än lite blåsigt. Smala sadlar också, så sista biten kördes i stående position. Vi avslutade kvällen med bio. Hade fått nyss om en riktigt bra film kallad "the informant" med Matt Damon (Kim Johanssons favorit). ZZZzzzzZZZzzzz....harre jösses. Fan aldrig varit så nära på att somna till en film. Fick nypa oss själva gång på gång för att överhuvudtaget behålla medvetandet. Nog om den.
Dagen efter tog vi vår kära Corolla och körde söderut mot Franz Josef Glaciär, och sade för tillfället ´tack för kaffet´ till tjejerna som körde åt ett annat väderstreck. Även här fanstastiska vägar. Dock steg pulsen en anning när soppan, 10 mil innan nästa mack, höll på att ta slut. Körde garanterat på ångorna sista biten, Ekdahl säger dock att soppan hade räckt fram och tillbaks till Wellington. Något som inte vi hade förstått är att bensinlampan bör lysa innan man behöver bli orolig..tror dock att vi komplitterar varann även där. Roy och Roger...vart F A N var ni?? Vi kom till Frans Josef, eller om det var Josef Fritzl den hette, vid 9-tiden på kvällen. Givetsvis har alla receptioner i detta land stängt då. Bilen blev vårt hem. Bilen är skön. Sov som en stock, efter en stor stark och en sömntablett.
Dagen efter var det då dags att "bestiga" glaciären. Vi fick enorma kängor med tillhörande spiksett. Vi hade roligt med dessa. Skorna var så robusta och spikarna så vassa att vi hade kunnat gå lodrätt uppför vilken bergsvägg som helst utan att att använda händerna...typ :). Vi gick ett par hundra meter in i glaciärern. Blev en aning frustrerade på guiden som ständigt ville visa musklerna genom att hugga ut små trappsteg till oss. Lite onödigt tyckte vi och sprang åttor kring guiden. Skämt å sido. Det var en fräck upplevelse att traska runt på en riktigt glaciär. Krypa fram i små isdalar och klättra uppför isvägg med hjälp av spikskor. Glaciären är mycket värdekänslig och rör sig numera framåt något meter varje dag. Men om några år kan den börja röra sig bakåt och vice versa.
Samma kväll brände vi ner till där jag befinner mig i skrivande stund. Wanaka. En liten mysigt ort belägen vid sjön och omringad av snöiga bergstoppar. Så fantastiskt som det kan bli. Idag har vi gjort en liten minihike i ett av bergen här. Omgivningen är slående och man måste hela tiden stanna upp och titta sig omkring (ni kommer se på bilderna). Det är lite likt alperna vi har i Europa fast ändå inte. Här är det enorma ytor, stora sjöar och stora ytor men inte speciellt höga eller spettsiga berg. Inte en människa i sikte heller, vilket gillas mycket. Wanaka är verkligen ett ställe jag kan rekommendera om någon har en Nya Zeelands-resa inbokad. Imorgon skall vi paddla kayak om vädret tillåter, för att sedan köra vidare ner mot Queenstown där vi ska möta upp tjejerna och göra det vi just nu drömmer mardrömmar om: Nevis Bungy Jump.
Inatt ställde vi förövrigt klockan på 03.30 och gick upp och tittade på Premier League. Gud vilken härlig känsla att få se lite fotboll igen. Hostelet hade givetvis valts med omsorg och vi visste att det gick att ratta in Sky Sports här. Resultaten gav dock blandade känslor.
Annars flyter allt på precis som det ska. Vi har dock hamnat i en liten, men ändock liten, tidsnöd. Vi måste hinna upp till Kaikora och simma med delfiner. Vi har queenstown kvar och vill även hinna med ett besök i Milford Sound om vädret tillåter. Corollan kommer att få bekänna färg. Japansk kavlitet. Inga problem.
Se ya Mate!
tisdag 1 december 2009
En bild säger mer än tusen ord...
Dagens roligaste !!
Brudbilen bestående av Karin (kp) och Camilla (cam) är av den äldre modellen. I denna pärla återfinns bland annat antikviteter så som kassetbandspelare. Denna bil går vanligtvis inte heller lika fort som vår racerbil (Toyota Corolla), dessutom brukar den befinna sig längre bak i fältet, mycket på grund av att vår GPS brukar visa vägen. Annat var det idag då vi släppte fram brudbilen för en kort stund. Efter att vi hettsat lite och pressat fram en liten fartökning så var det bara för farbror-polisen att vinka in tjejbilen, samtidigt som ekdahl och rogbrant med breda smile-band glider förbi! Det hade gått på tok för fort för tjejerna, men av någon konstig anledning som de inte ville berätta lyckades de undgå böter!
Efter denna incident lyckades vi tillslut ta oss ner till huvudstaden Wellington där morgondagen ska spenderas, därefter väntar sydön.
Tidigare i veckan har vi besökt orterna Rotoura och Taupo, den förstnämnda tar hem utelivspriset något överraskande, tät följt av den sistnämnda, varpå den sistnämnda tar storslam i övriga etiketter. Vi var bland annat vid ett vattenfall i Taupo där det även fanns hetta källor, vi lade oss någonstanns mittemellan det hetta vattnet som forsade ner mot den kalla sjön och dess vattet för att finna den perfekta temperaturen. 45 gradigt vatten kontra 15 gradigt, fräckt. Middag vid sjön i Taupo under solnedgången är ett annan oförglömlig minne. En bio har även hunnits med, Flaman och Citronen, dansk film om andra världskriget, den va bra, men Karins kommentar tar nog priset, "Hitler kan man aldrig få för mycket utav", med reservation för diverse feltolkningar.
Samhällsfråga som diskuterats flitigt, som ni bloggläsare gärna får tycka till om! I NZ är det okey att köra bil med 0,8 promille i blodet, vilket i stora drag innebär att man kan dricka en öl i timmen och köra. Är detta som i vanliga fall är olagligt och förenat med skam, helt plötsligt acceptabelt? Ge oss er åsikt :-)
Förövrigt funderar vi på att ta en löprunda imonbitti, vi får se om tanke blir verklighet!'
Nya Zeelendarna är väldigt trevliga och dessutom bra på engelska.. Dock envisas de med vägarbeten var 10 minut..
MacDonalds säljer sallad, den har vi inte testat..
Väldigt vilket drag det är utanför fönstret nere på gatan för att vara tisdag, imon är det lilllördag (oj va många l) då hittar man förhoppningsvis oss därnere!
Kramar från NZ
Brudbilen bestående av Karin (kp) och Camilla (cam) är av den äldre modellen. I denna pärla återfinns bland annat antikviteter så som kassetbandspelare. Denna bil går vanligtvis inte heller lika fort som vår racerbil (Toyota Corolla), dessutom brukar den befinna sig längre bak i fältet, mycket på grund av att vår GPS brukar visa vägen. Annat var det idag då vi släppte fram brudbilen för en kort stund. Efter att vi hettsat lite och pressat fram en liten fartökning så var det bara för farbror-polisen att vinka in tjejbilen, samtidigt som ekdahl och rogbrant med breda smile-band glider förbi! Det hade gått på tok för fort för tjejerna, men av någon konstig anledning som de inte ville berätta lyckades de undgå böter!
Efter denna incident lyckades vi tillslut ta oss ner till huvudstaden Wellington där morgondagen ska spenderas, därefter väntar sydön.
Tidigare i veckan har vi besökt orterna Rotoura och Taupo, den förstnämnda tar hem utelivspriset något överraskande, tät följt av den sistnämnda, varpå den sistnämnda tar storslam i övriga etiketter. Vi var bland annat vid ett vattenfall i Taupo där det även fanns hetta källor, vi lade oss någonstanns mittemellan det hetta vattnet som forsade ner mot den kalla sjön och dess vattet för att finna den perfekta temperaturen. 45 gradigt vatten kontra 15 gradigt, fräckt. Middag vid sjön i Taupo under solnedgången är ett annan oförglömlig minne. En bio har även hunnits med, Flaman och Citronen, dansk film om andra världskriget, den va bra, men Karins kommentar tar nog priset, "Hitler kan man aldrig få för mycket utav", med reservation för diverse feltolkningar.
Samhällsfråga som diskuterats flitigt, som ni bloggläsare gärna får tycka till om! I NZ är det okey att köra bil med 0,8 promille i blodet, vilket i stora drag innebär att man kan dricka en öl i timmen och köra. Är detta som i vanliga fall är olagligt och förenat med skam, helt plötsligt acceptabelt? Ge oss er åsikt :-)
Förövrigt funderar vi på att ta en löprunda imonbitti, vi får se om tanke blir verklighet!'
Nya Zeelendarna är väldigt trevliga och dessutom bra på engelska.. Dock envisas de med vägarbeten var 10 minut..
MacDonalds säljer sallad, den har vi inte testat..
Väldigt vilket drag det är utanför fönstret nere på gatan för att vara tisdag, imon är det lilllördag (oj va många l) då hittar man förhoppningsvis oss därnere!
Kramar från NZ
söndag 29 november 2009
Sky-Diving och mycket mer
Oj oj...mycket har hant sen senast vi skrev. Har i Nya Zeeland ar allt underbart. Klimatet ar perfekt. Naturen. Omgivningen. Festandet...och inte minst aktiviteterna. Men vi tar det fran borjan...
Vi landa i Auckland 25 Nov och beslot oss ganska omgaende for inte stanna over natten. Visst, auckland verkar fint...men det ar goteborg ocksa...typ.:) Istallet tog vi var hyrbil och begav oss mot Mercury bay, som vi hort mycket gott om. Det ar forvringt darifran som de senaste bilderna ar tagna. Fantastiskt stalle. Hela vagen dit var udnerbar... Dagen efter motte vi upp Karin och Camilla i Waitamo som ligger lite sydvast om Auckland. Waitamo ar kant for sina underjordiska grottor som lyses upp av tusentals myggor, eller blivande myggor, eller myggbajs...eller vafan det nu var. Givetvis besokte vi dessa genom sa kallad Black Water Rafting. Det innebar att vi flyter igenom grottorna i en gummiring. Riktigt coolt, men kallt. 10-gradigt vatten. Huttrade en hel del och det var svart att paddla sig fram eftersom handerna typ dog efter ett simtag. Men det va haftigt.
Efter Waitamo akte vi till ett stalle som heter Rotura. Kant for sin vulkaniska aktivitet under jorden som gor att vattnet kokar pa lite olika stallen runt om i stan. Och.....Det S T I N K E R i hela stan pa grund av detta. En grotesk doft. Blanding mellan Ekdahl och Rogbrant i taltet i Peru. Vi bada i dessa heta kallor och gick runt och kolla pa "the smooking dirt". En annorlunda upplevelse, men inget av det som vi kommer ha finast minnen ifran.
Det kommer vi daremot ha fran Taupo som ligger en 10 mil soder om Rotura. Stan ligger vid Nya Zeeland storsta sjo och omges av slatter och snotackta berg och kallas "adventure capital of the noth island". Givetsvis var det en arlig cykeltavling just nar vi anlande....sa hela staden kryllade och svettiga cyklister med skavsar i roven. Sky-Diving stod pa schemat och fran det att vi bestamde oss gick allting valdigt fort. Jag var inte nervos innan. Men pavagen upp i planet borjade nervositeten krypa sig pa. Dock inte for sjalva hoppet..utan for det extremt lilla planet som inte kandes det minsta palitligt. Vi akte upp till 4500m och slangde oss ut. En obeskrivligt harlig kansla. I 60 sekunder foll vi handlost ner med en makalos utsikt over en enormt vacker omgivning. Vi kunde se bade vast- och ostkusten och rakt nedanfor glittrade Lake Taupo. Nar fallskarmen lostes ut seglade vi i 5 minuter och njutningen var totalt. Detta moste goras om...nagonstans. Dagen avslutades pa beachen och vi kommer faktiskt precis fran solnedgangen. Hatrliga bilder utlovas vid ett senasre tillfalle.
Imorgon vet vi inte vad som vantar. Forutom att vi vill se bade El Classico och Arsenal - Ryssland. Jag ar sugen pa Bungy och ekdahl pa paragliding. Vi far se vad som hande helt enkelt. Vi tar en dag i taget och njuter for fullt.
Hopps alla har det bra dar hemma. Vad har ni for temeratur? Sno? Regn? haha jag vet svaret, jag har bott i goteborg allt for lange... :)
Hors snart!
Edit: Hoppas ni har overseende med stavfel och dylikt. Uppdater bloggen udner en anigns tidspress :)
Vi landa i Auckland 25 Nov och beslot oss ganska omgaende for inte stanna over natten. Visst, auckland verkar fint...men det ar goteborg ocksa...typ.:) Istallet tog vi var hyrbil och begav oss mot Mercury bay, som vi hort mycket gott om. Det ar forvringt darifran som de senaste bilderna ar tagna. Fantastiskt stalle. Hela vagen dit var udnerbar... Dagen efter motte vi upp Karin och Camilla i Waitamo som ligger lite sydvast om Auckland. Waitamo ar kant for sina underjordiska grottor som lyses upp av tusentals myggor, eller blivande myggor, eller myggbajs...eller vafan det nu var. Givetvis besokte vi dessa genom sa kallad Black Water Rafting. Det innebar att vi flyter igenom grottorna i en gummiring. Riktigt coolt, men kallt. 10-gradigt vatten. Huttrade en hel del och det var svart att paddla sig fram eftersom handerna typ dog efter ett simtag. Men det va haftigt.
Efter Waitamo akte vi till ett stalle som heter Rotura. Kant for sin vulkaniska aktivitet under jorden som gor att vattnet kokar pa lite olika stallen runt om i stan. Och.....Det S T I N K E R i hela stan pa grund av detta. En grotesk doft. Blanding mellan Ekdahl och Rogbrant i taltet i Peru. Vi bada i dessa heta kallor och gick runt och kolla pa "the smooking dirt". En annorlunda upplevelse, men inget av det som vi kommer ha finast minnen ifran.
Det kommer vi daremot ha fran Taupo som ligger en 10 mil soder om Rotura. Stan ligger vid Nya Zeeland storsta sjo och omges av slatter och snotackta berg och kallas "adventure capital of the noth island". Givetsvis var det en arlig cykeltavling just nar vi anlande....sa hela staden kryllade och svettiga cyklister med skavsar i roven. Sky-Diving stod pa schemat och fran det att vi bestamde oss gick allting valdigt fort. Jag var inte nervos innan. Men pavagen upp i planet borjade nervositeten krypa sig pa. Dock inte for sjalva hoppet..utan for det extremt lilla planet som inte kandes det minsta palitligt. Vi akte upp till 4500m och slangde oss ut. En obeskrivligt harlig kansla. I 60 sekunder foll vi handlost ner med en makalos utsikt over en enormt vacker omgivning. Vi kunde se bade vast- och ostkusten och rakt nedanfor glittrade Lake Taupo. Nar fallskarmen lostes ut seglade vi i 5 minuter och njutningen var totalt. Detta moste goras om...nagonstans. Dagen avslutades pa beachen och vi kommer faktiskt precis fran solnedgangen. Hatrliga bilder utlovas vid ett senasre tillfalle.
Imorgon vet vi inte vad som vantar. Forutom att vi vill se bade El Classico och Arsenal - Ryssland. Jag ar sugen pa Bungy och ekdahl pa paragliding. Vi far se vad som hande helt enkelt. Vi tar en dag i taget och njuter for fullt.
Hopps alla har det bra dar hemma. Vad har ni for temeratur? Sno? Regn? haha jag vet svaret, jag har bott i goteborg allt for lange... :)
Hors snart!
Edit: Hoppas ni har overseende med stavfel och dylikt. Uppdater bloggen udner en anigns tidspress :)
onsdag 25 november 2009
måndag 23 november 2009
KISS
You wanted the best, you got the best, the hottets band in the world.....KISS!! En röst skriker ut den nämnda frasen, ett stort skynker som täcker scenen släpps ner, pyrotekniken smäller och KISS träder fram. Underbar känsla. Ekdahl och Rogbrant tog tunnelbanan till Auckland och bevittnade en grym konsert!
Auckland ligger i princip granne med Frisco. Bara en kanal med lite saltvatten från Pacific Ocean skiljer städerna åt. Att KISS skulle spela där just idag, var inget vi visste när flygbiljetten bokades. Ren och skär bontur helt enkelt(för Rogbrant framförallt). Vi var där i god tid och hann med en bar.b.que-burger + pepsi inne på arenan. Förbandet Buckcherry överraskade positivt men som vanligt är förbandet bara en transportsträcka. Förband SKA vara dåliga. Man blir mer sugen på bandet man är där för att se då:). KISS gick på scenen vid 21-tiden. Älskar veerkligen bandet. Ger alltid 100% ch bjuder på en show få andra band kan mäta sig med. Man behöver inte ens vara ett fan av bandet för att tycka om konserten. "Did you get what you came for" frågar Paul Stanley....självklart pålle. Och mer därtill. Ekdahl är numer frälst även han! Dock är konsertpubliken i USA i tröttaste laget. Inget jättedrag direkt även om folk gillar vad det ser. Det är så det fungerar här helt enkelt. Man sitter hellre och käkar sina osttäckta nacho-chips istället för att stå upp och vråla. Blir annorlunda på Ullevi 2010. Ses där!
Just det! Vi har varit ute på Alcatraz också. Vad vore ett besök i Frisco vara värt utan att bevittna denna (ö)knda plats? Intressant att gå omkring och lyssna på gamla fångars berettelse om helvetet på "The Rock". Annars har vi mest strostat omkring i Frisco hela dagen..sjukt härlig stad som vi tidigare har nämnt. Shoppingen är bra, även om det inte gynnar två bratpackers (finns ingen plats i ryggsäcken) :).
Imorgon kväll 23 Nov går planet till Nya Zeeland. Vi landar på morgonen den 25 Nov. Tänk vad mycket vi hade kunnat göra den 24 November.....Tidzoner borde förbjudas!Dock ska det bli skönt att äntligen ligga steget före svensk tid. Nya Zeeland blir sjukt nice och vi ser mycket frameot detta.
Nu ska jag frossa i mig det sista av vår Ben & Jerry-glass som vi köpte med oss från konserten. På Nya Zeeland börjar det nya, nyttiga livet, igen. Dvs vi skall börja med att beställa hamburgare utan pommes på macdonalds. Kanske ta diet coke också? näääääääääääää.....
Tack för kaffet
Auckland ligger i princip granne med Frisco. Bara en kanal med lite saltvatten från Pacific Ocean skiljer städerna åt. Att KISS skulle spela där just idag, var inget vi visste när flygbiljetten bokades. Ren och skär bontur helt enkelt(för Rogbrant framförallt). Vi var där i god tid och hann med en bar.b.que-burger + pepsi inne på arenan. Förbandet Buckcherry överraskade positivt men som vanligt är förbandet bara en transportsträcka. Förband SKA vara dåliga. Man blir mer sugen på bandet man är där för att se då:). KISS gick på scenen vid 21-tiden. Älskar veerkligen bandet. Ger alltid 100% ch bjuder på en show få andra band kan mäta sig med. Man behöver inte ens vara ett fan av bandet för att tycka om konserten. "Did you get what you came for" frågar Paul Stanley....självklart pålle. Och mer därtill. Ekdahl är numer frälst även han! Dock är konsertpubliken i USA i tröttaste laget. Inget jättedrag direkt även om folk gillar vad det ser. Det är så det fungerar här helt enkelt. Man sitter hellre och käkar sina osttäckta nacho-chips istället för att stå upp och vråla. Blir annorlunda på Ullevi 2010. Ses där!
Just det! Vi har varit ute på Alcatraz också. Vad vore ett besök i Frisco vara värt utan att bevittna denna (ö)knda plats? Intressant att gå omkring och lyssna på gamla fångars berettelse om helvetet på "The Rock". Annars har vi mest strostat omkring i Frisco hela dagen..sjukt härlig stad som vi tidigare har nämnt. Shoppingen är bra, även om det inte gynnar två bratpackers (finns ingen plats i ryggsäcken) :).
Imorgon kväll 23 Nov går planet till Nya Zeeland. Vi landar på morgonen den 25 Nov. Tänk vad mycket vi hade kunnat göra den 24 November.....Tidzoner borde förbjudas!Dock ska det bli skönt att äntligen ligga steget före svensk tid. Nya Zeeland blir sjukt nice och vi ser mycket frameot detta.
Nu ska jag frossa i mig det sista av vår Ben & Jerry-glass som vi köpte med oss från konserten. På Nya Zeeland börjar det nya, nyttiga livet, igen. Dvs vi skall börja med att beställa hamburgare utan pommes på macdonalds. Kanske ta diet coke också? näääääääääääää.....
Tack för kaffet
lördag 21 november 2009
San Fransisco
Trogna bloggläsare!
San Franfuckingsisco är helt underbaaart. Grymt mysig, vacker och cool stad. Vi har tagit in på ett schysst hostel vid union square (centrum) och därifrån är det i stort sätt gångavstånd till det mesta.
Natten till fredag anlände vi med bagage! till SF efter att ha bytt plan i El Salvador på 5 min. Betydligt längre tid skulle det visa sig ta för att få komma in i USA, ingen nyhet dock. Väl framme förstod vi att vi skulle dra klockan tillbaks 1 timme. Ekdahl ställer om sin mobilklocka medan Roggan givetvis glömmer detta. Vi bestämmer oss för att gå upp tidigt trots sena natten, så vi ställer klockan på 7.30, Roggans klocka ringer och vi kliver upp (6.30), helt tomt i frukostrummet, inga reflektioner! Dagen har sin gila gång och det är först när vi återvänder till hostelet på kvällen som vi till vår glädje helt plötsligt tjänat 1 timme.
Så till den första dagen, vi hade hört att på hostelet skulle serveras "eat how many pancakes you want", så ner till matsalen och med tallriken i högsta höjd letade vi efter pannkakorna. De fanns ej, vad som däremot fans var smet och ett gäng stekpannor, help yourself. Mamma! Vi drog i gång maskinerit i det tomma köket och efter en trevande inledning med ett par brända pannkakor per skale blev det bättre.
Därefter drog vi vidare mot Golden Gate bron! cool
Lite senare mötte vi upp Marcus Barling och hans polare Gustav som rest hit över helgen från San Diego, grymt kul. Lite shopping, chinatown och ett litet test av San Fransiscos nattliv.
Idag har det varit kanonväder och dagen har spenderats i huvudsak vid och omkring Fisherman´s Wharf (Pier 39,41). Riktigt fint. Grym utsikt mot bland annat Alcatraz som förövrigt ska besökas imorgon. Vi bland annat har hälsat på gubben som bakom två kvistar sitter och skrämer folk, känd från 100 höjdare USA! Vi har även åkt den mycket välkända spårvagnen i SF, s.k. cable car, upp och ner för de härliga backarna varpå staden är belägen.
Nu laddar vi för att göra San Fransisco´s nattliv osäkert då ytterligare ett gäng från San Diego anslutit.
Det är inte bara Alcatraz som står på schemat utan på kvällen väntar även KISS. Jag är laddad, Roggan är galet laddad, hoppas bandet är lika laddade så blir det en grym spelning. Rock all night....
Love from SF
San Franfuckingsisco är helt underbaaart. Grymt mysig, vacker och cool stad. Vi har tagit in på ett schysst hostel vid union square (centrum) och därifrån är det i stort sätt gångavstånd till det mesta.
Natten till fredag anlände vi med bagage! till SF efter att ha bytt plan i El Salvador på 5 min. Betydligt längre tid skulle det visa sig ta för att få komma in i USA, ingen nyhet dock. Väl framme förstod vi att vi skulle dra klockan tillbaks 1 timme. Ekdahl ställer om sin mobilklocka medan Roggan givetvis glömmer detta. Vi bestämmer oss för att gå upp tidigt trots sena natten, så vi ställer klockan på 7.30, Roggans klocka ringer och vi kliver upp (6.30), helt tomt i frukostrummet, inga reflektioner! Dagen har sin gila gång och det är först när vi återvänder till hostelet på kvällen som vi till vår glädje helt plötsligt tjänat 1 timme.
Så till den första dagen, vi hade hört att på hostelet skulle serveras "eat how many pancakes you want", så ner till matsalen och med tallriken i högsta höjd letade vi efter pannkakorna. De fanns ej, vad som däremot fans var smet och ett gäng stekpannor, help yourself. Mamma! Vi drog i gång maskinerit i det tomma köket och efter en trevande inledning med ett par brända pannkakor per skale blev det bättre.
Därefter drog vi vidare mot Golden Gate bron! cool
Lite senare mötte vi upp Marcus Barling och hans polare Gustav som rest hit över helgen från San Diego, grymt kul. Lite shopping, chinatown och ett litet test av San Fransiscos nattliv.
Idag har det varit kanonväder och dagen har spenderats i huvudsak vid och omkring Fisherman´s Wharf (Pier 39,41). Riktigt fint. Grym utsikt mot bland annat Alcatraz som förövrigt ska besökas imorgon. Vi bland annat har hälsat på gubben som bakom två kvistar sitter och skrämer folk, känd från 100 höjdare USA! Vi har även åkt den mycket välkända spårvagnen i SF, s.k. cable car, upp och ner för de härliga backarna varpå staden är belägen.
Nu laddar vi för att göra San Fransisco´s nattliv osäkert då ytterligare ett gäng från San Diego anslutit.
Det är inte bara Alcatraz som står på schemat utan på kvällen väntar även KISS. Jag är laddad, Roggan är galet laddad, hoppas bandet är lika laddade så blir det en grym spelning. Rock all night....
Love from SF
onsdag 18 november 2009
Back in San Jose
Da var vi tillbaka i San Jose. Imorgon gar planet till San Fransisco, vilket ska bli riktigt nice. Tiden i Costa Rica har varit underbar men dock forjakla varm och framfot allt fukitg. Tva handdukar har fatt kastats, per dag. Har du en gang torkat dig med den forblir den blot.
De sista dagarna hangde vi pa beachen. Traffade ocksa tva harliga svenskar, och deras tva tyska kompisar som vi umgicks med. Ha det gott GUBBAR.
Imorgon har vi ca 30 minuterpa oss att hinna med planet till SF fran El Salavdor....30 ynka javla minuter. Lite turbulens i luften och det ar kort. Fran borjar hade vi 2 eller 3 timmar mellan planen. Perfekt med andra ord for tva killar som redan haft ett helvete med forsenade flyg. Men som vi berattade tidigare sa kom ju en flygbolagsanstalld utspringande och stoppade var taxi nar vi kom hit till Costa Rica och sa att hon hade bokat om oss pa ett senare plan sa vi slipper vi vanta so lange i El Salavador, tack men nej tack.. Och finns det inga platser po det tidiga flyget som vi fran borjan skuille ta....jaja, det loser sig. Det har gjort det an sa lange varje gang.
Den har datorn har ett forjakla jobbigt och trasigt tangetbord vilket gor att jag inte orkar med det langre. Utforligare uppdatering kommer fran San Fransisco, saval som nya bilder.
Pura Vida
De sista dagarna hangde vi pa beachen. Traffade ocksa tva harliga svenskar, och deras tva tyska kompisar som vi umgicks med. Ha det gott GUBBAR.
Imorgon har vi ca 30 minuterpa oss att hinna med planet till SF fran El Salavdor....30 ynka javla minuter. Lite turbulens i luften och det ar kort. Fran borjar hade vi 2 eller 3 timmar mellan planen. Perfekt med andra ord for tva killar som redan haft ett helvete med forsenade flyg. Men som vi berattade tidigare sa kom ju en flygbolagsanstalld utspringande och stoppade var taxi nar vi kom hit till Costa Rica och sa att hon hade bokat om oss pa ett senare plan sa vi slipper vi vanta so lange i El Salavador, tack men nej tack.. Och finns det inga platser po det tidiga flyget som vi fran borjan skuille ta....jaja, det loser sig. Det har gjort det an sa lange varje gang.
Den har datorn har ett forjakla jobbigt och trasigt tangetbord vilket gor att jag inte orkar med det langre. Utforligare uppdatering kommer fran San Fransisco, saval som nya bilder.
Pura Vida
lördag 14 november 2009
Horseback Riding!!
NEJ! Rubriken ljuger inte.... Jag och Ekdahl har ridit på hästar här i Costa Rica. Hur otroligt det än låter (Min familj minns väl min senaste, och enda, upplevelse på en hästrygg). Dock var tanken att vi skulle gjort canopy (svingas i en linbana mellan träd), men guiden hade fått fel information och hästarna var redan mjölkade så det blev ändrade planer. Det visade sig faktiskt va riktigt roligt. Omdömet: fyra ponny´s av fem möjliga.
Vi red genom regnskog, forsar och leriga vägar. I början var det rätt skakigt men i i slutet travade vi likt Järvsöfaks, hoppade likt Milton och galopperade likt Lucky Luke. Riktig nice. Skyfallet som kom i slutet kan också bidragit till galoppen, men ingen av oss vet säkert. Ekdahls häst var riktigt trög. Växlade ungefär som bussarna här gör i uppförsbackarna....dvs först ner till ettan och sen puttrar uppför i krypfart. Ekdahl slog och slog, sparkade och sparkade men inget hände. Hästen visade noll respekt. Helt rätt tyckte Kalle, vars egen häst hade mer fart. Kalle var riktigt stolt över hur han manövrerade genom lera, skog, forsar och taskiga vägar.
Dagen började emellertid med att bestiga ett vattenfall, även kallat "Canoying". Ungefär som att bestiga Kinnekulle fast med ett ton vatten fallande över en hela tiden. Kan liknas vid en rejäl dusch, enda skillnaden från vad vi är vana vid från detta land är att man även blev blöt. Det var lite knepigt i början och Ekdahl fastnade någonstans i mitten forsen. Kalle skrattade högt och guiden vislade men Calle varken hörde eller såg. Efter att vi klättat upp och ner med variendare svårighetsgrad tre gånger, var det dags för vad vår guide kallade "monkey drop". Tydligen hans eget påhitt som han skulle ta patent på! Hög riskfaktor med andra ord. Vi kastade oss ut ungefär 15 meter ovanför ett en liten sjö och efter det: Fritt fall. Härlig känsla. Speciellt eftersom han gör det när man inte är beredd. Man hänger där och studerar omgivningen och så plötsligt....wiiiiieeeeeee. Film finns för de intresserade när vi kommer hem :).
Eftersom det fortfarande är lågsäsong här i Costa Rica är det inte många inbokade på upplevelser av det här slaget. Detta medför en mer personlig relation till guiderna samt att vi får mer tid. Exempelvis så klättrar man bara uppför vattenfallet 1 gång. Vi hann med att göra det tre gånger.
Vi har också kört fyrhjulingar. Riktigt grymt! (det hade nog våra farsor gillat, speciellt rally-Mats). Slirade runt på leriga vägar i ungefär två timmar. Vi körde in i regnskogen och gick en bit till ett underbart litet vattenfall där vi tog ett avsvalkande dopp.
Annars har vädret varit sådär. Regnet fullkomligt vräker ner på kvällarna även om det är uppehåll på dagarna. Halvtaskigt väder har dock inte bekommit oss nämnvärt då vi varit fullt upptagna de senaste dagarna med aktiviter (det är fortfarande temperaturer på 30+). Våra franska vänner grämer sig dock mer över molnen verkar det som.
Imorgon ska vi paddla Kayak och sen hoppas vi på lite bättre väder de sista dagarna eftersom de med all säkerhet skall spenderas på beachen då vi måste fixa ny bränna då den första har flått bort :)
Till sist: Har läst om Torslandaskolan och kan bara konstatera att det är föjävligt och sorligt. Lider med lärare och elever. Men en sak är säker. Minnerna därifrån brann INTE upp. Dock Ekdahls smörkniv som han glömt kvar i träslöjden..
Take care,
Vi red genom regnskog, forsar och leriga vägar. I början var det rätt skakigt men i i slutet travade vi likt Järvsöfaks, hoppade likt Milton och galopperade likt Lucky Luke. Riktig nice. Skyfallet som kom i slutet kan också bidragit till galoppen, men ingen av oss vet säkert. Ekdahls häst var riktigt trög. Växlade ungefär som bussarna här gör i uppförsbackarna....dvs först ner till ettan och sen puttrar uppför i krypfart. Ekdahl slog och slog, sparkade och sparkade men inget hände. Hästen visade noll respekt. Helt rätt tyckte Kalle, vars egen häst hade mer fart. Kalle var riktigt stolt över hur han manövrerade genom lera, skog, forsar och taskiga vägar.
Dagen började emellertid med att bestiga ett vattenfall, även kallat "Canoying". Ungefär som att bestiga Kinnekulle fast med ett ton vatten fallande över en hela tiden. Kan liknas vid en rejäl dusch, enda skillnaden från vad vi är vana vid från detta land är att man även blev blöt. Det var lite knepigt i början och Ekdahl fastnade någonstans i mitten forsen. Kalle skrattade högt och guiden vislade men Calle varken hörde eller såg. Efter att vi klättat upp och ner med variendare svårighetsgrad tre gånger, var det dags för vad vår guide kallade "monkey drop". Tydligen hans eget påhitt som han skulle ta patent på! Hög riskfaktor med andra ord. Vi kastade oss ut ungefär 15 meter ovanför ett en liten sjö och efter det: Fritt fall. Härlig känsla. Speciellt eftersom han gör det när man inte är beredd. Man hänger där och studerar omgivningen och så plötsligt....wiiiiieeeeeee. Film finns för de intresserade när vi kommer hem :).
Eftersom det fortfarande är lågsäsong här i Costa Rica är det inte många inbokade på upplevelser av det här slaget. Detta medför en mer personlig relation till guiderna samt att vi får mer tid. Exempelvis så klättrar man bara uppför vattenfallet 1 gång. Vi hann med att göra det tre gånger.
Vi har också kört fyrhjulingar. Riktigt grymt! (det hade nog våra farsor gillat, speciellt rally-Mats). Slirade runt på leriga vägar i ungefär två timmar. Vi körde in i regnskogen och gick en bit till ett underbart litet vattenfall där vi tog ett avsvalkande dopp.
Annars har vädret varit sådär. Regnet fullkomligt vräker ner på kvällarna även om det är uppehåll på dagarna. Halvtaskigt väder har dock inte bekommit oss nämnvärt då vi varit fullt upptagna de senaste dagarna med aktiviter (det är fortfarande temperaturer på 30+). Våra franska vänner grämer sig dock mer över molnen verkar det som.
Imorgon ska vi paddla Kayak och sen hoppas vi på lite bättre väder de sista dagarna eftersom de med all säkerhet skall spenderas på beachen då vi måste fixa ny bränna då den första har flått bort :)
Till sist: Har läst om Torslandaskolan och kan bara konstatera att det är föjävligt och sorligt. Lider med lärare och elever. Men en sak är säker. Minnerna därifrån brann INTE upp. Dock Ekdahls smörkniv som han glömt kvar i träslöjden..
Take care,
torsdag 12 november 2009
Another Day in Paradise
Idag har vi haft en riktig paradisdag.
Den började på det tyska backpackerhaket Costa Linda där en american breakfast avnjöts. Efter detta drog vi vidare med packade väskor manuel antonio nationalpark. Ingen guidad tur idag då fokus var BEACHEN. Stranden som ligger inuti nationalparken är sjukt vacker, omgiven av regnskog och turkost vatten. Den är lagom stor och inte speciellt mycket turister då det kostar att gå in. En riktig "vykorts-strand". Väl där somnade vi snabbt innan rankoonfamiljen (ser ut som en blandning av en skunk och en älg typ) hade bestämt sig för att störa vår lugna dag, då de springer ner på stranden från regnskogen och sliter åt sig allt ätbart. De besitter även förmågan att öppna dragkedjan på väskan för att därefter plocka ut diverse delikateser. Tur för oss då vi redan ätit upp allt vi inhandlat redan på vägen till stranden så det enda de lyckades få tag i var ett gammalt snickerspaper!
När vi vaknat till hade vi erimitkräftsrace, dagens deltävling var labyrint och givetvis tog Ekdahls snabba och smidiga kräfta hem segern. Imon står sprint och distans på schemat och vidare till helgen ska vi även försöka få in ett skyttemoment i samband med jaktstarten som då också kommer att gå av stapeln.
När våra kroppar fått nog av solen drog vi tillbaks till samma mathak som imorse där vi beställde in två, dos, two, zwei kyckligpasta. Hostelet drivs av en tysk gammal partygubbe (liknar den avdankade sångaren i Love Actually) och i köket finner man hans gamle vapendragare från andra världskriget som hoppar runt på styltor och pepprar vår kyckling med krut. Ut kommer en, una, one, ein kyckligpasta till vår förtret! Den tyske kanslern inser snart sitt misstag och påbörjar två nya portioner, så tillslut gick vi där ifrån med 1,5 portion i magen per skaft!
By the way, igår blev lite sent efter middag med våra två fransyskor och när vi skulle hem till vårt hostel hade bussarna slutat gå och taxichafförerna somnat. Vår smarta idé var att vi skulle gå hem i mörkret. Efter ett tag drog två moppar förbi oss, när de fick se två dumma turister vände de och stannade till en bit upp i backen, varpå den ena av dem gick emot oss. Vi han tänka att den jäveln ska vi spöa upp innan en gul taxiskylt uppenbarade sig längre ner...vi viftade till oss taxibilen och legisterna drog i motsatt riktning. You have to be careful. Med andra ord inga mer fransyskor!
-------------------------------------------------------------------------------------
Några iaktagelser so far;
* Det regnar mycket i Costa Rica men ur duschen kommer fan inte en droppe!
* Costa Ricanska flickor är finare än peruanska!
* Allt folk vi träffat från Staterna har varit oerhört trevliga och sociala, däremot känns "ticos" lokalbefolkningen í Costa Rica aningen slappa och ej serviceminded.
* Hostelägarna är påtända och vi måste påminna dem att ta betalt.
P.s Fokus på bilderna ligger för närvarande på djur (och beach) då vi ständigt stöter på nya kreaturer. Både i hostelet och på beachen. Vill ni se oss fulla och odrgliga hönvisar vi istället till bilderna som kommer att komma från Nya Zeeland och Australien.
Den började på det tyska backpackerhaket Costa Linda där en american breakfast avnjöts. Efter detta drog vi vidare med packade väskor manuel antonio nationalpark. Ingen guidad tur idag då fokus var BEACHEN. Stranden som ligger inuti nationalparken är sjukt vacker, omgiven av regnskog och turkost vatten. Den är lagom stor och inte speciellt mycket turister då det kostar att gå in. En riktig "vykorts-strand". Väl där somnade vi snabbt innan rankoonfamiljen (ser ut som en blandning av en skunk och en älg typ) hade bestämt sig för att störa vår lugna dag, då de springer ner på stranden från regnskogen och sliter åt sig allt ätbart. De besitter även förmågan att öppna dragkedjan på väskan för att därefter plocka ut diverse delikateser. Tur för oss då vi redan ätit upp allt vi inhandlat redan på vägen till stranden så det enda de lyckades få tag i var ett gammalt snickerspaper!
När vi vaknat till hade vi erimitkräftsrace, dagens deltävling var labyrint och givetvis tog Ekdahls snabba och smidiga kräfta hem segern. Imon står sprint och distans på schemat och vidare till helgen ska vi även försöka få in ett skyttemoment i samband med jaktstarten som då också kommer att gå av stapeln.
När våra kroppar fått nog av solen drog vi tillbaks till samma mathak som imorse där vi beställde in två, dos, two, zwei kyckligpasta. Hostelet drivs av en tysk gammal partygubbe (liknar den avdankade sångaren i Love Actually) och i köket finner man hans gamle vapendragare från andra världskriget som hoppar runt på styltor och pepprar vår kyckling med krut. Ut kommer en, una, one, ein kyckligpasta till vår förtret! Den tyske kanslern inser snart sitt misstag och påbörjar två nya portioner, så tillslut gick vi där ifrån med 1,5 portion i magen per skaft!
By the way, igår blev lite sent efter middag med våra två fransyskor och när vi skulle hem till vårt hostel hade bussarna slutat gå och taxichafförerna somnat. Vår smarta idé var att vi skulle gå hem i mörkret. Efter ett tag drog två moppar förbi oss, när de fick se två dumma turister vände de och stannade till en bit upp i backen, varpå den ena av dem gick emot oss. Vi han tänka att den jäveln ska vi spöa upp innan en gul taxiskylt uppenbarade sig längre ner...vi viftade till oss taxibilen och legisterna drog i motsatt riktning. You have to be careful. Med andra ord inga mer fransyskor!
-------------------------------------------------------------------------------------
Några iaktagelser so far;
* Det regnar mycket i Costa Rica men ur duschen kommer fan inte en droppe!
* Costa Ricanska flickor är finare än peruanska!
* Allt folk vi träffat från Staterna har varit oerhört trevliga och sociala, däremot känns "ticos" lokalbefolkningen í Costa Rica aningen slappa och ej serviceminded.
* Hostelägarna är påtända och vi måste påminna dem att ta betalt.
P.s Fokus på bilderna ligger för närvarande på djur (och beach) då vi ständigt stöter på nya kreaturer. Både i hostelet och på beachen. Vill ni se oss fulla och odrgliga hönvisar vi istället till bilderna som kommer att komma från Nya Zeeland och Australien.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
